Funderar på katter och sånt.

Jag har ju katt. Ska man vara riktigt exakt så är det en katt som äger min familj. Han kräver ordning och reda omkring sig. Det ska vara friskt vatten, god mat och ren kattsand. Varje natt får jag göra tjänst som värmedyna när katten blir lite frusen framåt småtimmarna. Hade katter valspråk skulle hans vara "Vän av ordning". Nu ska jag väl erkänna att jag inte är helt säker på att inte katter har små hemliga valspråk som de skickligt döljer för sina människor.

Han får mat också det lilla livet. Det finns mat för katter i alla livssituationer. Min katt får mat för "aktiva unga katter". Maten är baserad på förstklassiga råvaror och helt fri från konstgjorda tillsatser. Jag har jämfört med innehållsförteckningarna till maten jag och mina barn äter. Det är skrämmande. Jag står alltså och använder tid till att välja rätt kost åt katten utifrån hans livssituation. Jag får hjälp av kunnig personal i valet och jag är oerhört konsekvent med att han inte ska äta något olämpligt. Mina barn petar jag däremot i konstiga kemikalier och tillsatser i parti och minut.

Jag är inte ensam i alla fall. Specialaffären där jag handlar maten (jag skulle ju aldrig ge honom någon mindre nyttig kattmat från en vanlig affär) är fylld av överviktiga barn och vuxna. Det verkar ha gått ner en och annan Billyspizza där också. Djuren är däremot i toppform.Coca cola ... vem skulle ge sin katt nåt sånt?

Givetvis har katten extra miljövänlig kattströ också. Eländet är gjort på returpapper och möjligt att kompostera. Själv tar jag bilen 500 meter till affären och slarvar åtskilligt med återvinningen.

Nu kommer han in. Katten alltså. Äckligt vältränad, välnärd och miljömässigt korrekt stryker han sig mot mina ben, hoppar med ett "purr" upp framför dataskärmen, ger mig en lycklig blick och rullar ihop sig till en liten Überkatzeboll" framför mig. Där ligger han, den lille autarken, och njuter. Jag ska stänga av datorn försiktigt och smyga iväg och så att jag inte stör hans höghet i den välbehövliga vilan.

Er smygande