Det är aldrig för sent att lära sig

Jag hörde att Björklund varit på TV och pratat om läxor. Det förvånar mig att inte fler genomskådar mannen med de enkla lösningarna. Det är klart. Det känns ju bra att ha enkla lösningar. Det ska vara ordning och reda. Man ska inte behöva tänka efter. Det tycker man är jobbigt. Jag undrar om det är jobbigt för Björklund att tänka en ny tanke? Han har inte sagt något nytt på 10 år. Leds han inte ihjäl? Jag skulle göra det.

Jag tycker däremot om att tänka efter. Det ger mig en slags njutning att inte begripa, men ändå komma lite närmare någon form av förståelse för hur en annan människa tänker eller fungerar. Speciellt intressant tycker jag det är när någon tänker annorlunda en jag.

Två kvällar i rad har jag tvingats tänka om. Först var det Pelle Sandstrak som berättade med sitt liv med Tourettes syndrom. Nästa kväll var det Lotta Abrahamsson som berättade om hur det är att ha ADHD och Asperger. Det här var två fantastiska kvällar. Jag sitter och skriver med en märklig känsla av att delar av min hjärna är bedövad. Jag antar att det beror på att det beror på att det håller på att det dras nya ledningar i min hjärna. Allt detta beroende på att jag lyssnat på människor som tänker ANNORLUNDA.

Inte nog med att de tänker annorlunda. Det är människor med en oerhörd kraft som träffar mig rakt i hjärtat. De får mig att skratta, tänka efter och till och med bli lite sorgsen.

Nu har jag börjat förstå saker jag inte förstått förut. Av detta följer att jag måste ändra vissa saker jag har gjort förut. Jag ska utvecklas. Det är en underbar tanke. Jag ska utvecklas som en följd av mötet med människor som tänker annorlunda. Wow! Jag vet inte riktigt var jag kommer att landa, men jag gör ett litet hopp igen. Hur var det hon sa Lotta? ”Det är aldrig försent att lära”. Jag tror hon sa det flera gånger också.




Lotta Abrahamsson har en trevlig blogg: http://lotta-abrahamsson.blogspot.com/ . Där kan man få insikter om hur just hon har det.

Nä! Nu blir jag riktigt förbannad på rektorerna!

Jag läste i Aftonbladet häromdan att 53% av lärarna på kommunala skolor och 70% av lärarna på friskolorna inte vågar kritisera sina arbetsgivare i media. Att det är illa ställt på friskolorna lämnar jag därhän. Jag förväntar mig inte bättre i vinstdrivande företag.

Att däremot mer än hälften av lärarna på de kommunala skolorna inte vågar göra sin plikt som demokratiska medborgare och påtala fel och brister i skolväsendet är chockerande. Skolan ska vara ett av de fundament vår demokrati vilar på. Skolan har en viktig roll i att lära våra ungdomar betydelsen av civilkurage och öppen demokratisk debatt. I detta är det oerhört viktigt att lärarna föregår som goda exempel. Ungdomar gör som vi gör och inte som vi säger.

Ansvaret vilar ännu tyngre på skolledarna. Vad har de skapat för klimat på skolorna när det är på det här viset? Kan det vara rädsla för att framstå som sämre än de munkavleförsedda friskolorna som är problemet? Det krävs en tydlighet från skolledningarna om att debattklimatet är öppet och att du som kritisk anställd också betraktas som en tillgång för skolan och för de demokratiska och fostrande mål skolan har.

Jag tror de kommunala skolornas ledningar måste ta krafttag när det gäller det här, annars kommer vi att fostra fram en generation av rädda och likgiltiga vuxna. Det kan väl knappast vara det som är skolans syfte?

så mycket man hinner reta upp sig på - så lite tid

Man får skylla sig själv! Att det ska vara så svårt att begripa. Jag fattar ett korkat beslut och jag får ta konsekvenserna. Jag har ingen att skylla på. Visst vore det underbart om det vore så, men tyvärr…

Det här gäller ju allting i livet från att man tillåter sina barn att spela X-box en hel morgon så att de blir så deprimerade att de ligger och gråter i soffan till att man låter bli att rösta i kyrkovalet och ger sverigedemokraterna en politisk plattform att bygga på. (Nej! Jag stavade medvetet med liten bokstav – det gör man med sjukdomar: klamydia, vinterkräksjuka, sverigedemokrat).

Å andra sidan måste ju barnen lära sig att ta ansvar. Tre timmar X-box = ledset barn. Detta kanske också kunde gälla sverigedemokraternas väljare? Ingen invandring = sätta ut alla pensionärer i skogen eftersom ingen kommer att finnas för att ta hand om dem. Det är bara synd att vi alla straffas när de andra politiska partierna dras med i dansen eftersom de är så rädda att förlora väljare. Väljare är väl viktigare än moral och idéer antar jag. Nåja, vi har väl valt att låta det bli så också.

Jag har förresten hört ryktas att den svenska flottan ska sättas in mot det nya fantasieggande hotet mot vår säkerhet – pirater. Tydligen har terrorismen blivit uttjatad. Inga muslimer har hittills haft vänligheten att spränga kungliga slottet. Å andra sidan är väl de här piraterna också muslimer? Det är väl tur att vi kan sätta in vår flotta så att vi slipper satsa på fredlig ekonomisk och politisk utveckling i området. Jag kommer nog tillbaka till det här när vi tillfångatagit vår första pirat. Vad ska vi göra med honom? Hänga honom i rånocken?

Tänk så underbart det vore att få segla under den svenska örlogsfanan som den värste Hornblower. Brassa reglarna! Hissa den kvartsmärsen! Skalka kanonerna – pirat i sikte! Jag önskar att jag valt en bana inom flottan. Jag hade säkert varit viceamiral vid det här laget. Där ser man! Ännu ett dåligt val i mitt liv jag nu får ta konsekvenserna för. Å andra sidan så får ju han Tolgfors ta åt sig äran av att den svenska örnen svävar över Indiska Oceanen. Lyllo han! Han får nog följa med också. Säkert får han en sån där snygg amiralsmössa också. Orättvist!

Tänk om det kunde vara någon annans fel någon gång. Tja! Ibland är det ju det. Jag hade inget att göra med att han Strage fick Stora journalistpriset i alla fall. Till detta är jag helt oskyldig! Jag är så fantastiskt glad och stolt över detta faktum att jag vaknar med ett leende varje morgon. Hade jag varit skyldig till det hade jag nog varit tvungen att be nån säljägare klubba ihjäl mig som en kut.

Nu ska jag i alla fall välja att äta något! Jag väljer att kalla det lunch!