Tja! Världen blev väl inte nån bättre plats i år heller. Tvärtom känner jag mig mer desillusionerad än någonsin. Det är synd, för det är verkligen ingen känsla som klär mig. Jag passar bäst i min vanliga utstyrsel: glad och fylld av hopp.
Vadan detta då? frågar sig säkert någon av alla mina läsare.
Vi kan börja med demokratibegreppet. Det är något sjukt när politiska ledare ska känna sig tvingade att mörda oskyldiga människor för att det snart är val. Är vi människor verkligen så primitiva att vår blodtörst och vilja till hämnd hindrar oss att tänka förnuftigt när det gäller något så viktigt som ett demokratiskt val. Det är givetvis Israel jag tänker på. Demokratins fäder var väl medvetna om problemet och inrättade listiga system med tvåkammarriksdagar för att förhindra att just massans tillfälliga passion skulle få alltför katastrofala följder.
Det som förvånar mig är att det skulle behövas i vårt årtusende där vi befinner oss på en bildningsgrad som vi aldrig tidigare uppnått. Vi borde vara så civiliserade och förnuftiga att vi klarade av att även i krislägen tänka på ett sätt som löser problem i stället för att skapa nya.
När jag tänker på det kommer jag plötsligt på att jag råkade zappa förbi en sportkanal häromsistens. Två män i en bur slogs. Den ena sparkade den andre i huvudet, fick honom att falla omkull och kastade sig över honom och slog honom med all kraft i huvudet medan den fallne låg och inte kunde skydda sig. Kommentatorerna och publiken skrek av förtjusning. Det här var tydligen något fint och uppskattat. Jag höll på att kräkas - kanske inte så mycket åt våldet som åt massans förtjusning - dessa människor som avsagt sig sin mänsklighet och i stället förvandlats till blodtörstig mobb. Innan jag han byta kanal såg jag att mannen låg kvar på golvet och krampade. Det var oerhört obehagligt. Publiken vrålade! Lyckan var fullkomlig!
Det kanske är det här som hänt i Mellanöstern - människor har förvandlats till en mobb som glatt hejar på när någon skadas eller dör och som njuter av den råa konfrontationen. Centrum för våld ligger oerhört nära belöningssystemen för sex i våra hjärnor. Det är lätt att det kopplar fel i de här uråldriga primitiva områdena - förnuftet försvinner och reptilhjärnan tar över. Det är hemskt när länder styrs av de allra primitivaste delarna av våra intellekt. Vi borde vara värda bättre.
Nu tänker jag ägna resten av det här året till att hitta tillbaka till mig själv. Jag ska leta rätt på den där hoppfulle mannen som är fylld av glädje och kärlek. Han som betraktar varje dag som en gåva och som ser de dolda möjligheterna i varje problem.
Tills jag hittar honom ...
Gott Nytt År .. trots allt ;)
tisdag 30 december 2008
tisdag 23 december 2008
Påven och bögarna - och påvens julklapp
OK!
Det här är öppet mål. Påven har uttalat sig om att bögarna är ett större hot än skövlingen av regnskogen. Det enda jag kan säga att den Jesus jag läst om i evangelierna skulle blivit skitsur. Det är nästan ännu värre så här runt jul då liksom Jesus och Tomten är väldigt i faggorna. Vore jag Tomten skulle Påven inte få några julklappar. Vore jag Jesus skulle jag tvätta Påvens mun med tvål och vatten.
Jag har i alla fall hittat en julklapp till Påven. Det är den här länken; http://se.youtube.com/watch?v=57PWqFowq-4
I övrigt tillönskar jag människorna en God Jul och ett Gott Nytt År. Detta gäller i synnerhet alla homo- och transsexuella eftersom de fått skit av Påven.
Det här är öppet mål. Påven har uttalat sig om att bögarna är ett större hot än skövlingen av regnskogen. Det enda jag kan säga att den Jesus jag läst om i evangelierna skulle blivit skitsur. Det är nästan ännu värre så här runt jul då liksom Jesus och Tomten är väldigt i faggorna. Vore jag Tomten skulle Påven inte få några julklappar. Vore jag Jesus skulle jag tvätta Påvens mun med tvål och vatten.
Jag har i alla fall hittat en julklapp till Påven. Det är den här länken; http://se.youtube.com/watch?v=57PWqFowq-4
I övrigt tillönskar jag människorna en God Jul och ett Gott Nytt År. Detta gäller i synnerhet alla homo- och transsexuella eftersom de fått skit av Påven.
torsdag 18 december 2008
Curt Malmborg avgår
Så försvann Curt Malmborg!
Curt Malmborg har hoppat av som chef för Försäkringskassan. Han var en av den nya tidens män i Sverige. Han var en av dem som skapade ett "problem" med hjälp av friserade siffror och människors fördomar och som sedan löste detta "problem" genom att peka med hela handen. Det fusk han ville komma åt var en bråkdel av det han påstod att det skulle vara.
Nu har han gått. Det är skönt. Det angiverisamhälle han ville skapa hör inte hemma i en modern västerländsk demokrati. Det var något som fanns i Östtyskland. Det var STASI-mentalitet
Den debatt han förde var otäck. Den skapade en slags krypande misstänksamhet mot grannar, bekanta och vänner. Ni vet – "ingen rök utan eld". Och angivarna fanns där. Det var sällan någon fällande dom kunde komma ur det anonyma angiveriet, men människor fick utlopp för sitt behov av att sätta dit folk. Det finns tyvärr människor som frodas i en sån miljö. STASI hade heller aldrig någon brist på angivare.
De 150 miljoner kronorna och 300 anställda fuskjägarna kunde i stället ha använts till att förbättra servicen hos Försäkringskassan. De skattepengar jag betalar dit vill jag ha service för, inte angivare.
Nu är en av bluffmakarna borta! Vilka är kvar?
Curt Malmborg har hoppat av som chef för Försäkringskassan. Han var en av den nya tidens män i Sverige. Han var en av dem som skapade ett "problem" med hjälp av friserade siffror och människors fördomar och som sedan löste detta "problem" genom att peka med hela handen. Det fusk han ville komma åt var en bråkdel av det han påstod att det skulle vara.
Nu har han gått. Det är skönt. Det angiverisamhälle han ville skapa hör inte hemma i en modern västerländsk demokrati. Det var något som fanns i Östtyskland. Det var STASI-mentalitet
Den debatt han förde var otäck. Den skapade en slags krypande misstänksamhet mot grannar, bekanta och vänner. Ni vet – "ingen rök utan eld". Och angivarna fanns där. Det var sällan någon fällande dom kunde komma ur det anonyma angiveriet, men människor fick utlopp för sitt behov av att sätta dit folk. Det finns tyvärr människor som frodas i en sån miljö. STASI hade heller aldrig någon brist på angivare.
De 150 miljoner kronorna och 300 anställda fuskjägarna kunde i stället ha använts till att förbättra servicen hos Försäkringskassan. De skattepengar jag betalar dit vill jag ha service för, inte angivare.
Nu är en av bluffmakarna borta! Vilka är kvar?
måndag 15 december 2008
Undertecknad blir mjäkig av kärlek
"900 Million People Daily (All Making Love)"
Det är en fantastisk låt det där. Jag har den på ett gammalt kassettband. Ljudkvalitén är urusel, men sången går fram rätt bra ändå. The Seeds med Sky Saxon på sång. Han sjöng på nåt märkligt vis genom struphuvudet och vidare genom näsan.
Jag gillar budskapet i det här. Det är naivt – oerhört naivt. De gjorde kanske ingen större skillnad i världshistorien, men de tappade inte tron kärlekens kraft, de där blomsterbarnen. Mitt under vietnamkrigets barbari försökte de påminna oss om att antalet positiva handlingar i världen är oändligt mycket större än de negativa. Det är bara det att positiva handlingar inte har något nyhetsvärde.
900 miljoner människor älskar varje dag. Det är en oerhört stor siffra. Oändligt många fler människor kysser varandra än slår varandra på käften. Varje kväll berättar miljoner föräldrar sagor för sina barn. Orden "jag älskar dig" uttalas säkert tusenfalt oftare än orden "jag hatar dig". Det är den där obändiga, lågmälda kraften i kärleken som håller oss vid liv. Den ligger bakom allt om man tänker efter riktigt, riktigt noga.
Jag är lite blöt och mjäkig idag - lite glad och snäll. Det är kanske olikt mig. Jag ska leta rätt på nåt Björklundklipp på UR och reta upp mig på så att jag blir mig själv igen.
Till dess …
Love an Peace - Brothers and Sisters
Det är en fantastisk låt det där. Jag har den på ett gammalt kassettband. Ljudkvalitén är urusel, men sången går fram rätt bra ändå. The Seeds med Sky Saxon på sång. Han sjöng på nåt märkligt vis genom struphuvudet och vidare genom näsan.
Jag gillar budskapet i det här. Det är naivt – oerhört naivt. De gjorde kanske ingen större skillnad i världshistorien, men de tappade inte tron kärlekens kraft, de där blomsterbarnen. Mitt under vietnamkrigets barbari försökte de påminna oss om att antalet positiva handlingar i världen är oändligt mycket större än de negativa. Det är bara det att positiva handlingar inte har något nyhetsvärde.
900 miljoner människor älskar varje dag. Det är en oerhört stor siffra. Oändligt många fler människor kysser varandra än slår varandra på käften. Varje kväll berättar miljoner föräldrar sagor för sina barn. Orden "jag älskar dig" uttalas säkert tusenfalt oftare än orden "jag hatar dig". Det är den där obändiga, lågmälda kraften i kärleken som håller oss vid liv. Den ligger bakom allt om man tänker efter riktigt, riktigt noga.
Jag är lite blöt och mjäkig idag - lite glad och snäll. Det är kanske olikt mig. Jag ska leta rätt på nåt Björklundklipp på UR och reta upp mig på så att jag blir mig själv igen.
Till dess …
Love an Peace - Brothers and Sisters
torsdag 11 december 2008
Kompositörernas rättigheter
Inte ens när man ligger hemma och är sjuk slipper man världens ondska. Tydligen använder amerikanarna populärmusik för att tortera människor. Artisterna protesterar. Det tycker jag är väldigt bra.
Då slår mig en tanke. Får artisterna och tonsättarna ersättning för att deras musik används i detta syfte? Rent juridiskt är väl ett koncentrationsläger en sån där institution där man inte ska spela musik utan att tonsättarna ska ha ersättning? Det finns ju tydligen spellistor så då har nog någon gjort sig besväret att betala in STIM-pengar och SAMI-pengar och sånt (vad det nu kan heta i USA).
Vidare slår det mig att ersättningstariffen är olika för olika medier. Använt som tortyr borde alltså ersättningsnivån vara högre eftersom brukarens/torterarens, vinst av att använda musiken är högre.... eller???
Jag känner hur mitt illamående börjar återkomma. Vissa frågor vill jag nog inte veta svaret på.
Förresten .. tack till Mange Myten för att han gjorde mig uppmärksam på poptortyren
Då slår mig en tanke. Får artisterna och tonsättarna ersättning för att deras musik används i detta syfte? Rent juridiskt är väl ett koncentrationsläger en sån där institution där man inte ska spela musik utan att tonsättarna ska ha ersättning? Det finns ju tydligen spellistor så då har nog någon gjort sig besväret att betala in STIM-pengar och SAMI-pengar och sånt (vad det nu kan heta i USA).
Vidare slår det mig att ersättningstariffen är olika för olika medier. Använt som tortyr borde alltså ersättningsnivån vara högre eftersom brukarens/torterarens, vinst av att använda musiken är högre.... eller???
Jag känner hur mitt illamående börjar återkomma. Vissa frågor vill jag nog inte veta svaret på.
Förresten .. tack till Mange Myten för att han gjorde mig uppmärksam på poptortyren
torsdag 4 december 2008
Allas vår favorittrollkarl ska trolla igen
Åh så fantastiskt!
De orden har följt mig sedan jag hörde Brodde uttala dem på nån Brända barnlåt. Så fort jag hör något som har den där speciella blandningen av pretentiöst och korkat brukar jag väsa fram: "Åh så fantastiskt"
Nu ska skolministerna trolla upp lärarnas status igen. Vad menar han? Att vi ska bli betraktade som lite förmer av andra människor eller? Han kan väl inte mena respekten för lärarna.? Då borde han börja med att visa mer av den varan själv.
Hur som helst ska tricket den här gången vara att förändra lärarutbildningarna på något vis. Som vanligt är målet inriktat på det mätbara: läsa, skriva och räkna. Man kan inte nog betona hur viktigt det är att klarar av dessa grunder. Men ändå - det är en farlig tanke han är inne på. Ett totalt betonande av det mätbara i skolan skapar inte de människor vi behöver för de utmaningar framtiden kommer att ställa på oss.
Tillbaka till lärarnas status. Det spelar ingen roll hur Jan Björklund trixar med kosmetikan för yrket, vilka licenser och lämplighetstester han inför. Ett yrkes status står och faller med lönen. Allt annat är flum!
När lärarlönerna blir jämförbara med våra närmast konkurrerande nationer kommer också kvalitén på lärarstudenterna att stiga. Att som framtidsutsikt ha fem års studier och sedan gå ut med 10 000 mindre i månaden än andra som studerat lika länge kan väl knappast locka de skarpaste och mest motiverade hjärnorna. Det förvånar mig att bara 35% hoppar av med de framtidsutsikterna.
Den som vill titta i trollerilådan kan väl titta här
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2143873.svd
Än en gång:
Åh, så fantastiskt!
De orden har följt mig sedan jag hörde Brodde uttala dem på nån Brända barnlåt. Så fort jag hör något som har den där speciella blandningen av pretentiöst och korkat brukar jag väsa fram: "Åh så fantastiskt"
Nu ska skolministerna trolla upp lärarnas status igen. Vad menar han? Att vi ska bli betraktade som lite förmer av andra människor eller? Han kan väl inte mena respekten för lärarna.? Då borde han börja med att visa mer av den varan själv.
Hur som helst ska tricket den här gången vara att förändra lärarutbildningarna på något vis. Som vanligt är målet inriktat på det mätbara: läsa, skriva och räkna. Man kan inte nog betona hur viktigt det är att klarar av dessa grunder. Men ändå - det är en farlig tanke han är inne på. Ett totalt betonande av det mätbara i skolan skapar inte de människor vi behöver för de utmaningar framtiden kommer att ställa på oss.
Tillbaka till lärarnas status. Det spelar ingen roll hur Jan Björklund trixar med kosmetikan för yrket, vilka licenser och lämplighetstester han inför. Ett yrkes status står och faller med lönen. Allt annat är flum!
När lärarlönerna blir jämförbara med våra närmast konkurrerande nationer kommer också kvalitén på lärarstudenterna att stiga. Att som framtidsutsikt ha fem års studier och sedan gå ut med 10 000 mindre i månaden än andra som studerat lika länge kan väl knappast locka de skarpaste och mest motiverade hjärnorna. Det förvånar mig att bara 35% hoppar av med de framtidsutsikterna.
Den som vill titta i trollerilådan kan väl titta här
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2143873.svd
Än en gång:
Åh, så fantastiskt!
tisdag 2 december 2008
En liten skrift där bloggaren är ironisk - väldigt ironisk
Äntligen!
Jag måste bara skriva det igen:
Äntligen!
En karlakarl sätter ner foten - pekar med hela handen - visar var skåpet ska stå!
Det är givetvis Jan Björklund jag pratar om. Jag brukar sitta och spana efter honom ibland på de där skolprogrammen. Kanske, kanske får jag se honom. Mitt hjärta bultar lite av förväntan. Han ska tydligen vara med på Skolfront. Ah, där är han.
Plötsligt ser jag det! Oerhörda fräckhet! Han blir motsagd! Vem kan vara så impertinent? Nån gammal mattelärare har fräckheten att påstå att han är bättre på pedagogik än föräldrarna och att han vill ha kontroll på nån slags "pedagogisk process". Vidare påstår han att föräldrar har viktigare saker att göra med sina barn än att läsa läxor med dem. Säger han nåt om att prata MED sina barn? Vet han inte? Barn pratar man TILL inte MED. Det är det löjligaste jag hört sen nån påstod att barn behövde bedövning vid operationer.
"FLUM!" skriker jag flerfaldiga gånger. I mitt exalterade tillstånd kastar jag mig över telefonen för att ringa klagomuren. Detta måste bara upphöra!
"Har man den inställningen ska man inte skaffa barn", utbrister vår skolminister med fast röst. Åh, den store ledaren har talat. Visdomen rinner från hans tunga som honung.
Nu ångrar allt den gamle uven att han skaffade barn. Där blev han rejält tilltufsad. Det finns inget så fantastiskt som när den Store Ledaren sätter folk på plats. Mattelärare eller inte, han borde ha tänkt över sin inställning innan han skaffade barn för en sisådär 50 är sedan. Säkerligen sitter dessa hans barn nu och tigger vid ingången till nån Konsumaffär. Jag skrattar det där speciella skrattet man gör vid såna tillfällen. Jag njuter!
Jag tycker Jan Björklund kan gå längre än så. Låt oss alltså hindra följande grupper att skaffa barn:
Jag är övertygad om att listan kunde göras oerhört mycket längre. Kanske borde vi tillsammans hjälpa Den Gode Ledaren att lista upp de föräldrar som "borde tänka efter", de föräldrar som inte förstår att ett samhälles själva fundament inte vilar på hur barnen uppfostras och vilka värderingar de får, utan på hur de klarar av sina hemläxor.
Jag måste bara skriva det igen:
Äntligen!
En karlakarl sätter ner foten - pekar med hela handen - visar var skåpet ska stå!
Det är givetvis Jan Björklund jag pratar om. Jag brukar sitta och spana efter honom ibland på de där skolprogrammen. Kanske, kanske får jag se honom. Mitt hjärta bultar lite av förväntan. Han ska tydligen vara med på Skolfront. Ah, där är han.
Plötsligt ser jag det! Oerhörda fräckhet! Han blir motsagd! Vem kan vara så impertinent? Nån gammal mattelärare har fräckheten att påstå att han är bättre på pedagogik än föräldrarna och att han vill ha kontroll på nån slags "pedagogisk process". Vidare påstår han att föräldrar har viktigare saker att göra med sina barn än att läsa läxor med dem. Säger han nåt om att prata MED sina barn? Vet han inte? Barn pratar man TILL inte MED. Det är det löjligaste jag hört sen nån påstod att barn behövde bedövning vid operationer.
"FLUM!" skriker jag flerfaldiga gånger. I mitt exalterade tillstånd kastar jag mig över telefonen för att ringa klagomuren. Detta måste bara upphöra!
"Har man den inställningen ska man inte skaffa barn", utbrister vår skolminister med fast röst. Åh, den store ledaren har talat. Visdomen rinner från hans tunga som honung.
Nu ångrar allt den gamle uven att han skaffade barn. Där blev han rejält tilltufsad. Det finns inget så fantastiskt som när den Store Ledaren sätter folk på plats. Mattelärare eller inte, han borde ha tänkt över sin inställning innan han skaffade barn för en sisådär 50 är sedan. Säkerligen sitter dessa hans barn nu och tigger vid ingången till nån Konsumaffär. Jag skrattar det där speciella skrattet man gör vid såna tillfällen. Jag njuter!
Jag tycker Jan Björklund kan gå längre än så. Låt oss alltså hindra följande grupper att skaffa barn:
- Idrottsföräldrar - de har mycket tveksamma prioriteringar. Hälsa före läxor på fritiden. Aldrig
- Föräldrar som genomgått tvåårig yrkesutbildning - de saknar kvalifikationer som läxhjälpare
- Dessa invandrare - kan inte de slöhögarna lära sig god svenska på mindre än två år ska de inte heller ha barn.
- Föräldrar med för låg intelligens - speciella institut kunde upprättas för det ... rashygieniska ..mmmm jobbar på det.
- Ensamstående föräldrar - att vara ensamstående är dessutom ett tecken på dålig moral och svag karaktär.
- Föräldrar med ambition att vara goda förebilder - de ska läsa läxor - inte prata med ungarna och hålla på med flummiga diskussioner.
Jag är övertygad om att listan kunde göras oerhört mycket längre. Kanske borde vi tillsammans hjälpa Den Gode Ledaren att lista upp de föräldrar som "borde tänka efter", de föräldrar som inte förstår att ett samhälles själva fundament inte vilar på hur barnen uppfostras och vilka värderingar de får, utan på hur de klarar av sina hemläxor.
fredag 28 november 2008
Det är aldrig för sent att lära sig
Jag hörde att Björklund varit på TV och pratat om läxor. Det förvånar mig att inte fler genomskådar mannen med de enkla lösningarna. Det är klart. Det känns ju bra att ha enkla lösningar. Det ska vara ordning och reda. Man ska inte behöva tänka efter. Det tycker man är jobbigt. Jag undrar om det är jobbigt för Björklund att tänka en ny tanke? Han har inte sagt något nytt på 10 år. Leds han inte ihjäl? Jag skulle göra det.
Jag tycker däremot om att tänka efter. Det ger mig en slags njutning att inte begripa, men ändå komma lite närmare någon form av förståelse för hur en annan människa tänker eller fungerar. Speciellt intressant tycker jag det är när någon tänker annorlunda en jag.
Två kvällar i rad har jag tvingats tänka om. Först var det Pelle Sandstrak som berättade med sitt liv med Tourettes syndrom. Nästa kväll var det Lotta Abrahamsson som berättade om hur det är att ha ADHD och Asperger. Det här var två fantastiska kvällar. Jag sitter och skriver med en märklig känsla av att delar av min hjärna är bedövad. Jag antar att det beror på att det beror på att det håller på att det dras nya ledningar i min hjärna. Allt detta beroende på att jag lyssnat på människor som tänker ANNORLUNDA.
Inte nog med att de tänker annorlunda. Det är människor med en oerhörd kraft som träffar mig rakt i hjärtat. De får mig att skratta, tänka efter och till och med bli lite sorgsen.
Nu har jag börjat förstå saker jag inte förstått förut. Av detta följer att jag måste ändra vissa saker jag har gjort förut. Jag ska utvecklas. Det är en underbar tanke. Jag ska utvecklas som en följd av mötet med människor som tänker annorlunda. Wow! Jag vet inte riktigt var jag kommer att landa, men jag gör ett litet hopp igen. Hur var det hon sa Lotta? ”Det är aldrig försent att lära”. Jag tror hon sa det flera gånger också.
Lotta Abrahamsson har en trevlig blogg: http://lotta-abrahamsson.blogspot.com/ . Där kan man få insikter om hur just hon har det.
Jag tycker däremot om att tänka efter. Det ger mig en slags njutning att inte begripa, men ändå komma lite närmare någon form av förståelse för hur en annan människa tänker eller fungerar. Speciellt intressant tycker jag det är när någon tänker annorlunda en jag.
Två kvällar i rad har jag tvingats tänka om. Först var det Pelle Sandstrak som berättade med sitt liv med Tourettes syndrom. Nästa kväll var det Lotta Abrahamsson som berättade om hur det är att ha ADHD och Asperger. Det här var två fantastiska kvällar. Jag sitter och skriver med en märklig känsla av att delar av min hjärna är bedövad. Jag antar att det beror på att det beror på att det håller på att det dras nya ledningar i min hjärna. Allt detta beroende på att jag lyssnat på människor som tänker ANNORLUNDA.
Inte nog med att de tänker annorlunda. Det är människor med en oerhörd kraft som träffar mig rakt i hjärtat. De får mig att skratta, tänka efter och till och med bli lite sorgsen.
Nu har jag börjat förstå saker jag inte förstått förut. Av detta följer att jag måste ändra vissa saker jag har gjort förut. Jag ska utvecklas. Det är en underbar tanke. Jag ska utvecklas som en följd av mötet med människor som tänker annorlunda. Wow! Jag vet inte riktigt var jag kommer att landa, men jag gör ett litet hopp igen. Hur var det hon sa Lotta? ”Det är aldrig försent att lära”. Jag tror hon sa det flera gånger också.
Lotta Abrahamsson har en trevlig blogg: http://lotta-abrahamsson.blogspot.com/ . Där kan man få insikter om hur just hon har det.
söndag 23 november 2008
Nä! Nu blir jag riktigt förbannad på rektorerna!
Jag läste i Aftonbladet häromdan att 53% av lärarna på kommunala skolor och 70% av lärarna på friskolorna inte vågar kritisera sina arbetsgivare i media. Att det är illa ställt på friskolorna lämnar jag därhän. Jag förväntar mig inte bättre i vinstdrivande företag.
Att däremot mer än hälften av lärarna på de kommunala skolorna inte vågar göra sin plikt som demokratiska medborgare och påtala fel och brister i skolväsendet är chockerande. Skolan ska vara ett av de fundament vår demokrati vilar på. Skolan har en viktig roll i att lära våra ungdomar betydelsen av civilkurage och öppen demokratisk debatt. I detta är det oerhört viktigt att lärarna föregår som goda exempel. Ungdomar gör som vi gör och inte som vi säger.
Ansvaret vilar ännu tyngre på skolledarna. Vad har de skapat för klimat på skolorna när det är på det här viset? Kan det vara rädsla för att framstå som sämre än de munkavleförsedda friskolorna som är problemet? Det krävs en tydlighet från skolledningarna om att debattklimatet är öppet och att du som kritisk anställd också betraktas som en tillgång för skolan och för de demokratiska och fostrande mål skolan har.
Jag tror de kommunala skolornas ledningar måste ta krafttag när det gäller det här, annars kommer vi att fostra fram en generation av rädda och likgiltiga vuxna. Det kan väl knappast vara det som är skolans syfte?
Att däremot mer än hälften av lärarna på de kommunala skolorna inte vågar göra sin plikt som demokratiska medborgare och påtala fel och brister i skolväsendet är chockerande. Skolan ska vara ett av de fundament vår demokrati vilar på. Skolan har en viktig roll i att lära våra ungdomar betydelsen av civilkurage och öppen demokratisk debatt. I detta är det oerhört viktigt att lärarna föregår som goda exempel. Ungdomar gör som vi gör och inte som vi säger.
Ansvaret vilar ännu tyngre på skolledarna. Vad har de skapat för klimat på skolorna när det är på det här viset? Kan det vara rädsla för att framstå som sämre än de munkavleförsedda friskolorna som är problemet? Det krävs en tydlighet från skolledningarna om att debattklimatet är öppet och att du som kritisk anställd också betraktas som en tillgång för skolan och för de demokratiska och fostrande mål skolan har.
Jag tror de kommunala skolornas ledningar måste ta krafttag när det gäller det här, annars kommer vi att fostra fram en generation av rädda och likgiltiga vuxna. Det kan väl knappast vara det som är skolans syfte?
lördag 22 november 2008
så mycket man hinner reta upp sig på - så lite tid
Man får skylla sig själv! Att det ska vara så svårt att begripa. Jag fattar ett korkat beslut och jag får ta konsekvenserna. Jag har ingen att skylla på. Visst vore det underbart om det vore så, men tyvärr…
Det här gäller ju allting i livet från att man tillåter sina barn att spela X-box en hel morgon så att de blir så deprimerade att de ligger och gråter i soffan till att man låter bli att rösta i kyrkovalet och ger sverigedemokraterna en politisk plattform att bygga på. (Nej! Jag stavade medvetet med liten bokstav – det gör man med sjukdomar: klamydia, vinterkräksjuka, sverigedemokrat).
Å andra sidan måste ju barnen lära sig att ta ansvar. Tre timmar X-box = ledset barn. Detta kanske också kunde gälla sverigedemokraternas väljare? Ingen invandring = sätta ut alla pensionärer i skogen eftersom ingen kommer att finnas för att ta hand om dem. Det är bara synd att vi alla straffas när de andra politiska partierna dras med i dansen eftersom de är så rädda att förlora väljare. Väljare är väl viktigare än moral och idéer antar jag. Nåja, vi har väl valt att låta det bli så också.
Jag har förresten hört ryktas att den svenska flottan ska sättas in mot det nya fantasieggande hotet mot vår säkerhet – pirater. Tydligen har terrorismen blivit uttjatad. Inga muslimer har hittills haft vänligheten att spränga kungliga slottet. Å andra sidan är väl de här piraterna också muslimer? Det är väl tur att vi kan sätta in vår flotta så att vi slipper satsa på fredlig ekonomisk och politisk utveckling i området. Jag kommer nog tillbaka till det här när vi tillfångatagit vår första pirat. Vad ska vi göra med honom? Hänga honom i rånocken?
Tänk så underbart det vore att få segla under den svenska örlogsfanan som den värste Hornblower. Brassa reglarna! Hissa den kvartsmärsen! Skalka kanonerna – pirat i sikte! Jag önskar att jag valt en bana inom flottan. Jag hade säkert varit viceamiral vid det här laget. Där ser man! Ännu ett dåligt val i mitt liv jag nu får ta konsekvenserna för. Å andra sidan så får ju han Tolgfors ta åt sig äran av att den svenska örnen svävar över Indiska Oceanen. Lyllo han! Han får nog följa med också. Säkert får han en sån där snygg amiralsmössa också. Orättvist!
Tänk om det kunde vara någon annans fel någon gång. Tja! Ibland är det ju det. Jag hade inget att göra med att han Strage fick Stora journalistpriset i alla fall. Till detta är jag helt oskyldig! Jag är så fantastiskt glad och stolt över detta faktum att jag vaknar med ett leende varje morgon. Hade jag varit skyldig till det hade jag nog varit tvungen att be nån säljägare klubba ihjäl mig som en kut.
Nu ska jag i alla fall välja att äta något! Jag väljer att kalla det lunch!
fredag 17 oktober 2008
The Citizens for Guns and Religion
Jag råkade se John Mc Cain igår på TV:n. Det är nog den amerikanskaste människa jag någonsin sett. Ett bestämt käkparti och en fast blick är något man kommer långt på i politiken, inte bara i USA. Han är oerhört skicklig på att, oberoende av frågeställning, hamra in ett enkelt och tydligt budskap - en Jan Björklund på steroider, fast oerhört mycket skickligare och bättre påläst. John McCain förmår hålla ett stort antal frågor i huvudet på ett sätt som jag inte tror att våra svenska politiker klarar av.
Det som mest fångade min uppmärksamhet var en skylt som någon höll upp bakom honom. Det stod "Citizens for Guns and Religion support John McCain". Jag är ju, som bekant, ett djur med mycket liten hjärna, så jag kopplade inte direkt. I stället tänkte jag att jag någon gång skulle bilda ett rockband som skulle heta "The Citizens for Guns and Religion". Jag ägnade mig åt vällustiga fantasier om att spela nån slags politisk avantgardehårdrock när det plötsligt slog mig: Det här är på riktigt! Det är en lobbygrupp som om McCain vinner kommer att få ett ännu större inflytande i USA!
Det är en märklig amerikansk mix det där - Jesus och automatvapen. Den är också väldigt avslöjande. Har du Jesus ständigt på din sida och tillräckligt mycket eldkraft så blir, med tiden, allting tillåtet. Den finns hos individerna och den finns också som en del i den amerikanska nationens självbild. Det är bilden av den ensamme sheriffen som med sin bibel och sin revolver skapar lag och ordning i kaos. Blicken är riktad mot ett fjärran mål långt bortom horisonten.
Han har den där blicken McCain: trosviss, självsäker och kraftfull. Det är en man med Gud på sin sida och ett skjutjärn på höften. I likhet med påven blir han ju också ofelbar. Gud talar ju direkt till USA:s presidenter nuförtiden. Det här är ju män och kvinnor som betraktar sig som verktyg för Guds plan för mänskligheten.
Gud bevare oss för John McCain.
Det som mest fångade min uppmärksamhet var en skylt som någon höll upp bakom honom. Det stod "Citizens for Guns and Religion support John McCain". Jag är ju, som bekant, ett djur med mycket liten hjärna, så jag kopplade inte direkt. I stället tänkte jag att jag någon gång skulle bilda ett rockband som skulle heta "The Citizens for Guns and Religion". Jag ägnade mig åt vällustiga fantasier om att spela nån slags politisk avantgardehårdrock när det plötsligt slog mig: Det här är på riktigt! Det är en lobbygrupp som om McCain vinner kommer att få ett ännu större inflytande i USA!
Det är en märklig amerikansk mix det där - Jesus och automatvapen. Den är också väldigt avslöjande. Har du Jesus ständigt på din sida och tillräckligt mycket eldkraft så blir, med tiden, allting tillåtet. Den finns hos individerna och den finns också som en del i den amerikanska nationens självbild. Det är bilden av den ensamme sheriffen som med sin bibel och sin revolver skapar lag och ordning i kaos. Blicken är riktad mot ett fjärran mål långt bortom horisonten.
Han har den där blicken McCain: trosviss, självsäker och kraftfull. Det är en man med Gud på sin sida och ett skjutjärn på höften. I likhet med påven blir han ju också ofelbar. Gud talar ju direkt till USA:s presidenter nuförtiden. Det här är ju män och kvinnor som betraktar sig som verktyg för Guds plan för mänskligheten.
Gud bevare oss för John McCain.
torsdag 2 oktober 2008
Peter Althin och barndomstolar
Nyaste nytt från den borgerliga regeringen! Ännu en politiker vill göra karriär på att blanda idiotförslag till lösningar på problem som mest existerar i folks vanföreställningar.
Den här gången är det Peter Althin, advokat och tillika ordförande i republikanska föreningen, som vill införa barndomstolar. Ett av skälen, förutom att svenska barn tycks vara förvildade små kriminella allihopa, ska visst vara att de som jobbar på socialtjänsten är inkompetenta. Detta verkar han grunda på att han har fall där sådana är inblandade i sin advokatbyrå. I alla fall fick jag den uppfattningen av hans debattartikel i Aftonbladet den 24 april.
Nåväl! Givetvis har han förebilder också. Länder där han under sina resor funnit goda exempel på barndomstolar: Sydafrika. Ja! Likheterna mellan kriminaliteten i townships och våra svenska förorter är ju slående. Brasilien! Favelas. Absolut! Jag ser inte skillnad på en favela och Jordbro. Dessutom är ju brasilianskt rättsväsende ett föredöme.Du kan t ex hyra en egen polis som mördar gatubarnen som tigger utanför din butik. De får inte göra det på arbetstid bara. Vänta? Det var fler länder: Peru! OK och Australien - ja men se på tusan en västerländsk demokrati också.
Det här är egentligen ett öppet mål. Peter Althin har så fruktansvärt fel. All forskning - ja alla som överhuvudtaget har någon form av kunskap om sånt här vänder sig mot förslaget. Den enda debattör jag hittade som var för förslaget var en liten, liten sverigedemokrat. Det är bara att göra en sökning på nätet så hör man det skräckslagna vrålet från dem som har kunskap.
Problemet är att han får folk med sig. På den lilla undersökningen i tidningen kunde jag se att 85% av alla som röstat var för barndomstolar. När vi blir äldre börjar vi uppenbarligen bli rädda för våra barn. Hur sa Nationalteatern?.... "E du rädd för ditt eget barn - lilla mamma".
Det är skrämmande att vi lever i en tid där det polititiskt lönar sig att förklara krig mot lite marginaliserade grupper i samhället. Det ska vara hårda tag mot barn, invandrare och sjuka. Det har blivit en politisk karriärväg att slå mot dem som inte kan försvara sig. Politikerna försöker skapa en en bild med ett "vi": de som sköter sig, jobbar, är svenskar och ett "dom": som är ungdomar, långtidssjuka och invandrare. Och vi, vi tycker att det är så skönt att tillhöra detta "vi"och verkligen känna att det är "doms" fel när något går snett.
Det är uppfriskande när de här bubblorna brister. Var finns de fuskare som vi, via försäkringskassan, satsade hundratals miljoner på att hitta? Ja, visst finns de, men det var bara en bråkdel av de siffror som nämnts i debatten. Var fanns grunden för skolpolitiken? Ja, inte i de dokument som Jan Björklund hänvisade till i alla fall. De fanns i våra förväntningar att få tillhöra ett "vi" som var bättre än "dagen ungdomar".
Det gör mig så ont när jag ser hur demokratin befläckas av "hitlermetoder". Det gör mig ledsen när man ser att många människor anser att barn ska ställas inför domstol. Inför domstol ställs man när man förväntas förstå konsekvenser av sitt handlande. Barn gör inte det. Det har med hjärnans utveckling att göra så det går inte att ändra på med hårda tag. Det är därför barn under 15 år inte får köra moped och ha sex heller. De förstår inte helt och fullt.
Kan inte Peter Althin förstå det?
Den här gången är det Peter Althin, advokat och tillika ordförande i republikanska föreningen, som vill införa barndomstolar. Ett av skälen, förutom att svenska barn tycks vara förvildade små kriminella allihopa, ska visst vara att de som jobbar på socialtjänsten är inkompetenta. Detta verkar han grunda på att han har fall där sådana är inblandade i sin advokatbyrå. I alla fall fick jag den uppfattningen av hans debattartikel i Aftonbladet den 24 april.
Nåväl! Givetvis har han förebilder också. Länder där han under sina resor funnit goda exempel på barndomstolar: Sydafrika. Ja! Likheterna mellan kriminaliteten i townships och våra svenska förorter är ju slående. Brasilien! Favelas. Absolut! Jag ser inte skillnad på en favela och Jordbro. Dessutom är ju brasilianskt rättsväsende ett föredöme.Du kan t ex hyra en egen polis som mördar gatubarnen som tigger utanför din butik. De får inte göra det på arbetstid bara. Vänta? Det var fler länder: Peru! OK och Australien - ja men se på tusan en västerländsk demokrati också.
Det här är egentligen ett öppet mål. Peter Althin har så fruktansvärt fel. All forskning - ja alla som överhuvudtaget har någon form av kunskap om sånt här vänder sig mot förslaget. Den enda debattör jag hittade som var för förslaget var en liten, liten sverigedemokrat. Det är bara att göra en sökning på nätet så hör man det skräckslagna vrålet från dem som har kunskap.
Problemet är att han får folk med sig. På den lilla undersökningen i tidningen kunde jag se att 85% av alla som röstat var för barndomstolar. När vi blir äldre börjar vi uppenbarligen bli rädda för våra barn. Hur sa Nationalteatern?.... "E du rädd för ditt eget barn - lilla mamma".
Det är skrämmande att vi lever i en tid där det polititiskt lönar sig att förklara krig mot lite marginaliserade grupper i samhället. Det ska vara hårda tag mot barn, invandrare och sjuka. Det har blivit en politisk karriärväg att slå mot dem som inte kan försvara sig. Politikerna försöker skapa en en bild med ett "vi": de som sköter sig, jobbar, är svenskar och ett "dom": som är ungdomar, långtidssjuka och invandrare. Och vi, vi tycker att det är så skönt att tillhöra detta "vi"och verkligen känna att det är "doms" fel när något går snett.
Det är uppfriskande när de här bubblorna brister. Var finns de fuskare som vi, via försäkringskassan, satsade hundratals miljoner på att hitta? Ja, visst finns de, men det var bara en bråkdel av de siffror som nämnts i debatten. Var fanns grunden för skolpolitiken? Ja, inte i de dokument som Jan Björklund hänvisade till i alla fall. De fanns i våra förväntningar att få tillhöra ett "vi" som var bättre än "dagen ungdomar".
Det gör mig så ont när jag ser hur demokratin befläckas av "hitlermetoder". Det gör mig ledsen när man ser att många människor anser att barn ska ställas inför domstol. Inför domstol ställs man när man förväntas förstå konsekvenser av sitt handlande. Barn gör inte det. Det har med hjärnans utveckling att göra så det går inte att ändra på med hårda tag. Det är därför barn under 15 år inte får köra moped och ha sex heller. De förstår inte helt och fullt.
Kan inte Peter Althin förstå det?
söndag 28 september 2008
Djurens rätt och barnamord
Vår favoritorganisation Djurens rätt har gjort en alldeles egen lite reklamkampanj för att få våra barn att inte äta kött. Det är bilder på sorgsna barn som tittar sådär skuldbeläggande in i kameran under deviser som: "Pia, Emma och Erik överlevde resan. 150 000 av deras kamrater dog"
Visst är det lite äckligt? Bilderna från judeutrotningarna kommer in i mitt medvetande. Överfulla boskapsvagnar som töms på barnlik. Fast - nu var det ju kycklingar det här handlade om i det här fallet och då går man över gränsen tycker jag. Det är väl syftet också antar jag - att få barn att vämjas vid kött; att få dem att associera kött till mord på barn.
Låt oss titta på det här från ett annat perspektiv i stället. Vi kan kanske kalla det ett humanistiskt perspektiv
På den här planeten dör varje år mer än 9 miljoner barn under fem års ålder. En tredjedel av dem dör av undernäring. Andra dräpare är malaria, AIDS och dåligt vatten. 93 miljoner får aldrig börja skolan och får därför aldrig chansen att utvecklas och få möjligheten till vettiga arbeten. De flesta av dessa är flickor.
Djurens rätts kampanj kostade 250 000 kronor. Det skulle ha räckt till t ex:
1. Grundläggande skolmaterial för mer än 13 000 barn.
2. 4 500 malarianät
3. Vattenreningsutrustning som skulle räcka till 2 500 familjer.
Vill ni se reklamkampanjen så finns den på nätet i Resume. UNICEF har gåvor man kan skänka till barn.
Visst är det lite äckligt? Bilderna från judeutrotningarna kommer in i mitt medvetande. Överfulla boskapsvagnar som töms på barnlik. Fast - nu var det ju kycklingar det här handlade om i det här fallet och då går man över gränsen tycker jag. Det är väl syftet också antar jag - att få barn att vämjas vid kött; att få dem att associera kött till mord på barn.
Låt oss titta på det här från ett annat perspektiv i stället. Vi kan kanske kalla det ett humanistiskt perspektiv
På den här planeten dör varje år mer än 9 miljoner barn under fem års ålder. En tredjedel av dem dör av undernäring. Andra dräpare är malaria, AIDS och dåligt vatten. 93 miljoner får aldrig börja skolan och får därför aldrig chansen att utvecklas och få möjligheten till vettiga arbeten. De flesta av dessa är flickor.
Djurens rätts kampanj kostade 250 000 kronor. Det skulle ha räckt till t ex:
1. Grundläggande skolmaterial för mer än 13 000 barn.
2. 4 500 malarianät
3. Vattenreningsutrustning som skulle räcka till 2 500 familjer.
Vill ni se reklamkampanjen så finns den på nätet i Resume. UNICEF har gåvor man kan skänka till barn.
torsdag 25 september 2008
Alfahannar
Alfahannar! Jag har alltid haft svårt för det där primitiva i livet - att vi reduceras till hannar och honor som är offer för våra instinkter. Jag menar, till viss del funkar det ju så. Jag gillar det bara inte riktigt - jag vill vara en människa. Ni vet - en sån där som tänker, som använder sitt förstånd i stället för att vifta med sin babianstjärt och pinka in revir.
Det värsta med alfahannen är hans oförmåga att lyssna. De står där och pekar med hela handen och vräker ur sig den ena dumheten värre än den andra. Säger man emot kör de över en genom att upprepa idiotierna med högre röst pekande med hela handen: "Du hör ju inte vad jag säger", säger de. "Du stoppar huvudet i sanden och vägrar se problemen" , fortsätter de sedan med zelotisk nit. Färgen i ansiktet förändras till högröd, bröstet spänns ut och alfahannen är beredd att än en gång försvara sitt revir.
I alfahannens värld handlar det om att visa sin styrka och virilitet. Allting är yta och detta obestämbara som alfahannen själv så gärna kallar "karaktär" och "handlingskraft". Förnuft, sanning, ödmjukhet, omtanke - allt detta reduceras till flum och karaktärslöshet. Världen tillhör dem - alfahannarna som marcherar fram som hämtade ur Dressmanreklamen.
Det sorgligaste är kanske den lite misslyckade alfahannen som med pipig röst och stående på tå försöker få vara med och spela Spelet. Jag kommer osökt att tänka på vår skolminister.
När den där Björklund står där, kaukasiskt blåögd, och försöker värva röster på att vara hanne, retar det mig ofantligt. Ännu mer med tanke på att han lyckas. Dumskalle eller lögnare spelar ingen roll så länge man kan se bestämd och rakryggad ut. Den mannen har lyckats göra sig en karriär på att vara militärstilig och upprepa samma påståenden i 10 års tid. När han fått fått mothugg har han bröstat upp sig och startat tjäderspelet, trampat runt på arenan och trängt undan sina motståndare genom att brösta upp sig -kluck - kluck - kluck. När han till slut ställs mot väggen kommer hans rätta jag fram - en osäker liten man som lever på den myt han, med hjälp av sina rådgivare, byggt upp om sig själv.
Vad hände med liberalerna - partiet som stod för humanism och demokrati? Det fylldes av stylade alfahannar uppbackade av moraliskt tvivelaktiga fixarsorkar. Idag finns ingen plats för det som inte säljer. Hitler sa en gång: "Vill man ha de stora massornas sympati måste man berätta de dummaste och mest naiva saker för dem". Det känns som det vore Björklunds paroll.
Var finns de fula människorna i politiken? De har blivit bortträngda. Var finns de ångestfyllda, handikappade, rädda och undanträngda - de som behöver POLITIK! Ingen talar för dem längre. De pengar som delas ut till psykiatrin delas ut för att väljarna vill ha hårda tag mot MORDEN som dessa stackars människor tydligen begår jämt och ständigt. Var finns de som pratar för eleverna i våra skolor, som lyssnar på dem, respekterar dem och tar dem på allvar? Ingenstans! Björklund har definierat dem som okunniga bråkstakar och den som säger emot "Stoppar huvudet i sanden". Alfahannen talar! Kunskap och förnuft tiger!
Jag är nog själv nån slags alfahanne. Stor, stark och dispangulär med barn, hem och ett riktigt jobb. Jag är en vinnare i vår nya sköna värld. Ändå kan jag inte hjälpa att det gör så ont när jag ser hur ytlig och tunn den politiska världen är. Det räcker med blå ögon och en mycket enkelspårig hjärna för att lyckas i tillvaron.
Det värsta med alfahannen är hans oförmåga att lyssna. De står där och pekar med hela handen och vräker ur sig den ena dumheten värre än den andra. Säger man emot kör de över en genom att upprepa idiotierna med högre röst pekande med hela handen: "Du hör ju inte vad jag säger", säger de. "Du stoppar huvudet i sanden och vägrar se problemen" , fortsätter de sedan med zelotisk nit. Färgen i ansiktet förändras till högröd, bröstet spänns ut och alfahannen är beredd att än en gång försvara sitt revir.
I alfahannens värld handlar det om att visa sin styrka och virilitet. Allting är yta och detta obestämbara som alfahannen själv så gärna kallar "karaktär" och "handlingskraft". Förnuft, sanning, ödmjukhet, omtanke - allt detta reduceras till flum och karaktärslöshet. Världen tillhör dem - alfahannarna som marcherar fram som hämtade ur Dressmanreklamen.
Det sorgligaste är kanske den lite misslyckade alfahannen som med pipig röst och stående på tå försöker få vara med och spela Spelet. Jag kommer osökt att tänka på vår skolminister.
När den där Björklund står där, kaukasiskt blåögd, och försöker värva röster på att vara hanne, retar det mig ofantligt. Ännu mer med tanke på att han lyckas. Dumskalle eller lögnare spelar ingen roll så länge man kan se bestämd och rakryggad ut. Den mannen har lyckats göra sig en karriär på att vara militärstilig och upprepa samma påståenden i 10 års tid. När han fått fått mothugg har han bröstat upp sig och startat tjäderspelet, trampat runt på arenan och trängt undan sina motståndare genom att brösta upp sig -kluck - kluck - kluck. När han till slut ställs mot väggen kommer hans rätta jag fram - en osäker liten man som lever på den myt han, med hjälp av sina rådgivare, byggt upp om sig själv.
Vad hände med liberalerna - partiet som stod för humanism och demokrati? Det fylldes av stylade alfahannar uppbackade av moraliskt tvivelaktiga fixarsorkar. Idag finns ingen plats för det som inte säljer. Hitler sa en gång: "Vill man ha de stora massornas sympati måste man berätta de dummaste och mest naiva saker för dem". Det känns som det vore Björklunds paroll.
Var finns de fula människorna i politiken? De har blivit bortträngda. Var finns de ångestfyllda, handikappade, rädda och undanträngda - de som behöver POLITIK! Ingen talar för dem längre. De pengar som delas ut till psykiatrin delas ut för att väljarna vill ha hårda tag mot MORDEN som dessa stackars människor tydligen begår jämt och ständigt. Var finns de som pratar för eleverna i våra skolor, som lyssnar på dem, respekterar dem och tar dem på allvar? Ingenstans! Björklund har definierat dem som okunniga bråkstakar och den som säger emot "Stoppar huvudet i sanden". Alfahannen talar! Kunskap och förnuft tiger!
Jag är nog själv nån slags alfahanne. Stor, stark och dispangulär med barn, hem och ett riktigt jobb. Jag är en vinnare i vår nya sköna värld. Ändå kan jag inte hjälpa att det gör så ont när jag ser hur ytlig och tunn den politiska världen är. Det räcker med blå ögon och en mycket enkelspårig hjärna för att lyckas i tillvaron.
måndag 22 september 2008
De gamla huskurerna - och en liten tanke om skolan
Sådärja! Då var det dags för den stora höstförkylningen! Det är också dags att prova alla huskurer människor brukar föreslå. Jag har genom åren genomgått massor och tänkte göra en snabb genomgång av några av dem.
1. Ha ansiktet över hett vatten med Vicks balsam i. Det här är en riktig klassiker som jag använde under flera år. Det hjälper inte ett dugg mot förkylningen, men oj vilken fin hy jag fick. Jag slutade inte förrän jag råkade äta filmjölk ur en djuptallrik jag använt att ha vatten och balsam i och glömt att diska. Där kan vi nog prata om smaksensation.
2. Ha en strumpa med varm gröt runt halsen. Det här är en av de bisarraste saker jag gjort. Strumpan fick jag slänga och dessutom höll jag på att skålla mig. Blir man friskare? Nej! Tvärtom blir man bara sjukare, fast på ett väldigt konstigt sätt. Sjuk utan självrespekt liksom. Lite lockande på nåt vis .. men ...
3. Whisky och ett varmt bad. Ojojojoj vad jag gillar den här. Det är kanske det mysigaste jag vet. Men det funkar inte när man är sjuk! Det är farligt om man har feber! Jag tror man kan dö av det! Jag provade och jag tror aldrig jag varit med om att bli så mycket sämre så fort. Nej! Glöm den!
Nuförtiden vet vi ju innerst inne att man inte blir frisk av att linda en strumpa fylld med varm gröt runt halsen. Vi har en läkarvetenskap som hjälper oss att bli friska. Vi har moderna, effektiva, mediciner. Huskurerna använder vi för att de "låter bra" eller för att de är lockande av andra skäl som t ex whiskyn i badet. Den där rivande känslan i näsan av Vicks balsam i hett vatten känns ju renande även om den egentligen bara sprider infektionen ännu mer.
Av någon anledning uppenbarar sig vår skolministers bild framför mig. Ni vet, han står i en halvprofil så att man ska se att han inte är lönnfet och har en vältränad rumpa. Dessutom ler han
sådär inställsamt och ändå bestämt, som bara folkpartister kan göra nuförtiden. Bilden skriker ut: "Folkpartiet - Alfahannarnas parti". Janne B - mannen, myten, mannekängen
Huskurer var det jag skulle skriva. Tillbaka till ordningen. Jo! Det slog mig plötsligt. Vi för en skolpolitik som är på huskursnivå. Man föreslår saker som låter bra men är direkt destruktiva eller i bästa fall verkningslösa. Man försöker bota sjukdomar som bara existerar i Björklunds fantasi.
Jag tror det är bäst jag slutar nu. Jag är förkyld! Orsaken är ett virus. Det enda jag kan göra är att vänta, vila och dricka mycket vatten. Jag har feber, men kan sänka den genom att ta en Alvedon eller öppna balkongdörren. Orsak och verkan - allt baserat på vetenskapliga fakta. När jag är riktigt frisk ska jag ge mig på Björklund. Den dagen vill jag vara stark och laddad.
Så .. nässpray .. Alvedon .. jo .. en liten whisky då kanske. Det lär väl vara bakteriedödande i alla fall
1. Ha ansiktet över hett vatten med Vicks balsam i. Det här är en riktig klassiker som jag använde under flera år. Det hjälper inte ett dugg mot förkylningen, men oj vilken fin hy jag fick. Jag slutade inte förrän jag råkade äta filmjölk ur en djuptallrik jag använt att ha vatten och balsam i och glömt att diska. Där kan vi nog prata om smaksensation.
2. Ha en strumpa med varm gröt runt halsen. Det här är en av de bisarraste saker jag gjort. Strumpan fick jag slänga och dessutom höll jag på att skålla mig. Blir man friskare? Nej! Tvärtom blir man bara sjukare, fast på ett väldigt konstigt sätt. Sjuk utan självrespekt liksom. Lite lockande på nåt vis .. men ...
3. Whisky och ett varmt bad. Ojojojoj vad jag gillar den här. Det är kanske det mysigaste jag vet. Men det funkar inte när man är sjuk! Det är farligt om man har feber! Jag tror man kan dö av det! Jag provade och jag tror aldrig jag varit med om att bli så mycket sämre så fort. Nej! Glöm den!
Nuförtiden vet vi ju innerst inne att man inte blir frisk av att linda en strumpa fylld med varm gröt runt halsen. Vi har en läkarvetenskap som hjälper oss att bli friska. Vi har moderna, effektiva, mediciner. Huskurerna använder vi för att de "låter bra" eller för att de är lockande av andra skäl som t ex whiskyn i badet. Den där rivande känslan i näsan av Vicks balsam i hett vatten känns ju renande även om den egentligen bara sprider infektionen ännu mer.
Av någon anledning uppenbarar sig vår skolministers bild framför mig. Ni vet, han står i en halvprofil så att man ska se att han inte är lönnfet och har en vältränad rumpa. Dessutom ler han
sådär inställsamt och ändå bestämt, som bara folkpartister kan göra nuförtiden. Bilden skriker ut: "Folkpartiet - Alfahannarnas parti". Janne B - mannen, myten, mannekängen
Huskurer var det jag skulle skriva. Tillbaka till ordningen. Jo! Det slog mig plötsligt. Vi för en skolpolitik som är på huskursnivå. Man föreslår saker som låter bra men är direkt destruktiva eller i bästa fall verkningslösa. Man försöker bota sjukdomar som bara existerar i Björklunds fantasi.
Jag tror det är bäst jag slutar nu. Jag är förkyld! Orsaken är ett virus. Det enda jag kan göra är att vänta, vila och dricka mycket vatten. Jag har feber, men kan sänka den genom att ta en Alvedon eller öppna balkongdörren. Orsak och verkan - allt baserat på vetenskapliga fakta. När jag är riktigt frisk ska jag ge mig på Björklund. Den dagen vill jag vara stark och laddad.
Så .. nässpray .. Alvedon .. jo .. en liten whisky då kanske. Det lär väl vara bakteriedödande i alla fall
onsdag 17 september 2008
Här berättas det om hur bloggaren nästan förföll till lyteskomik.
Nu gjorde jag det igen! Jag skrev ett långt inlägg om att vår utrikesminister måste lida av Tourettes syndrom. Jag har tagit bort det. Det är fult att vinna billiga poänger med lyteskomik. Förlåt alla med Tourettes syndrom! Förlåt Karl Bildt!
Det var bara det att jag sökte en förklaring till Kalles, jag brukar kalla honom det - lite familjärt, sätt att likna ryssarnas handlingar i Georgien med nazisternas under kriget. Det dog ju faktiskt 20 miljoner ryssar i kriget. Alla ryssar har en släkting som på ett eller annat sätt dog på grund av Hitler. När sedan en svensk utrikesminister kommer med den typen av uttalanden måste det vara minst sagt magstark för ryssen i gemen. Skulle vår utrikesminister välja liknande bildspråk för att beteckna Israels politik? Jag hoppas inte det. Det vore djupt olämpligt.
Jag har studerat Kalles blogg. Finns det några förklaringar där. Knappast! Det var då tanken slog mig - det var kanske Tourettes syndrom med verbala ticks, ett handikapp som tvingar honom att säga jättedumma saker - ja skriva i det här fallet. Oj, vilket jobbigt handikapp för en utrikesminsiter! Men, nej! Det är bara mot Rapport och Ryssar han är på det här viset.
Min nästa tanke var att han ville reta ryssarna. Det har han ju gjort förr. Ni minns de där ubåtarna? De var ju ryska, sa han. Nu var de ju inte det, men han sa det i alla fall.
Det är nog så det måste vara. Jag gjorde en sökning på hans blogg på Karl XII, och mycket riktigt. Kalle dussin fanns där.
Framför mig tonar plötsligt en bild upp sig. Lille Kalle är ute på gården, ridande på sin käpphäst iklädd sjömanskostym och en karolinerhatt. I handen håller han en liten värja inköpt på NK för 22:50. Han vill leka. Han tittar upp mot solen och beräknar snabbt åt vilket håll öster ligger. Han är dessutom en scout och de lär sig ju sånt.
- Framåt, gossar blå! ropar han till lekkamraterna, men dessa är mer intresserade av att bläddra i en upphittad Piff och tillsammans dela på en Lucky Strike. Ensam galopperar Kalle iväg mot öster med värjan mot skyn.
- Framåt gossar, nu tar vi den lede Moskoviten! ropar han där han försvinner ur sikte. Länge hör man honom ropa kommandon till obefintliga soldater. Kamraterna tittar osäkert på varandra. En efter en går de hem, var och en till sig.
Det var bara det att jag sökte en förklaring till Kalles, jag brukar kalla honom det - lite familjärt, sätt att likna ryssarnas handlingar i Georgien med nazisternas under kriget. Det dog ju faktiskt 20 miljoner ryssar i kriget. Alla ryssar har en släkting som på ett eller annat sätt dog på grund av Hitler. När sedan en svensk utrikesminister kommer med den typen av uttalanden måste det vara minst sagt magstark för ryssen i gemen. Skulle vår utrikesminister välja liknande bildspråk för att beteckna Israels politik? Jag hoppas inte det. Det vore djupt olämpligt.
Jag har studerat Kalles blogg. Finns det några förklaringar där. Knappast! Det var då tanken slog mig - det var kanske Tourettes syndrom med verbala ticks, ett handikapp som tvingar honom att säga jättedumma saker - ja skriva i det här fallet. Oj, vilket jobbigt handikapp för en utrikesminsiter! Men, nej! Det är bara mot Rapport och Ryssar han är på det här viset.
Min nästa tanke var att han ville reta ryssarna. Det har han ju gjort förr. Ni minns de där ubåtarna? De var ju ryska, sa han. Nu var de ju inte det, men han sa det i alla fall.
Det är nog så det måste vara. Jag gjorde en sökning på hans blogg på Karl XII, och mycket riktigt. Kalle dussin fanns där.
Framför mig tonar plötsligt en bild upp sig. Lille Kalle är ute på gården, ridande på sin käpphäst iklädd sjömanskostym och en karolinerhatt. I handen håller han en liten värja inköpt på NK för 22:50. Han vill leka. Han tittar upp mot solen och beräknar snabbt åt vilket håll öster ligger. Han är dessutom en scout och de lär sig ju sånt.
- Framåt, gossar blå! ropar han till lekkamraterna, men dessa är mer intresserade av att bläddra i en upphittad Piff och tillsammans dela på en Lucky Strike. Ensam galopperar Kalle iväg mot öster med värjan mot skyn.
- Framåt gossar, nu tar vi den lede Moskoviten! ropar han där han försvinner ur sikte. Länge hör man honom ropa kommandon till obefintliga soldater. Kamraterna tittar osäkert på varandra. En efter en går de hem, var och en till sig.
lördag 13 september 2008
En bekännelse i vilken bloggaren funderar över sitt genusperspektiv
Jösses!
Jag upprepar: Jösses!
Jag ser helt plötsligt att jag är en fånge i könsmaktsstrukturen. Av två politiska inlägg jag skriver är båda riktade mot kvinnor. Dessutom hade jag fräckheten att använda det sexistiska uttrycket pinuppa i ett av dem. I och för sig var jag noggrann med att framhålla att personen jag skrev om inte var en pinuppa, men räcker det? Ligger inte rädslan för den starka kvinnan på lur under ytan och får mig att raljera med sexistiska metaforer? Hade jag, om det varit en man, konstruerat en ispinupp som fick gamla damer att inte tro sina ögon i stället för tvärtom?
Egentligen ber jag inte om ursäkt. Jag tycker själv att man inte behöver vara så politiskt korrekt hela tiden. De jag skrivit om är människor som jag tycker har djupt osympatiska åsikter. Det spelar ingen roll att de var kvinnor. Jag har dessutom skrivit ganska elakt om män förut, dock inte här.
Jag fick däremot kaffet i halsen när jag insåg vilket mediadrev Sarah Palin utsätts för bara för att hon är kvinna. Hennes åsikter och sätt att utnyttja sina barn för sin politiska karriär är vedervärdiga. Det förtjänar hon kritik för. Det är det faktum att hon verkar kritiseras för att hon är kvinna och gör detta som gör att det känns lite obehagligt. Hade en man fått den typen av kritik? Jag tvivlar på det. Titta bara på familjen Bush där skandalerna runt barnen var större, men inte fick samma avgörande mediala betydelse.
Dessutom ser hon rätt bra ut och, eftersom hon är kvinna, kan hennes huvud placeras på allehanda stortuttade kroppar och räknas in under rubriken politisk satir. Jag har inte sett de andra kandidaterna avbildas som könsvarelser. Också det gör att det känns lite obehagligt om man tänker efter. Hon avbildas som vampyr, pinuppa, monster eller nunna. Känns kanske bilderna igen? Borde inte en människa som är övertygad om att världen skapades på 7 dagar och som tvingar sin dotter att ingå barnäktenskap kunna få på käften på nåt intelligentare sätt?
Med hopp om bättring!
AO
PS: Obama har väl avbildats som muslim eftersom han är svart då?
Jag upprepar: Jösses!
Jag ser helt plötsligt att jag är en fånge i könsmaktsstrukturen. Av två politiska inlägg jag skriver är båda riktade mot kvinnor. Dessutom hade jag fräckheten att använda det sexistiska uttrycket pinuppa i ett av dem. I och för sig var jag noggrann med att framhålla att personen jag skrev om inte var en pinuppa, men räcker det? Ligger inte rädslan för den starka kvinnan på lur under ytan och får mig att raljera med sexistiska metaforer? Hade jag, om det varit en man, konstruerat en ispinupp som fick gamla damer att inte tro sina ögon i stället för tvärtom?
Egentligen ber jag inte om ursäkt. Jag tycker själv att man inte behöver vara så politiskt korrekt hela tiden. De jag skrivit om är människor som jag tycker har djupt osympatiska åsikter. Det spelar ingen roll att de var kvinnor. Jag har dessutom skrivit ganska elakt om män förut, dock inte här.
Jag fick däremot kaffet i halsen när jag insåg vilket mediadrev Sarah Palin utsätts för bara för att hon är kvinna. Hennes åsikter och sätt att utnyttja sina barn för sin politiska karriär är vedervärdiga. Det förtjänar hon kritik för. Det är det faktum att hon verkar kritiseras för att hon är kvinna och gör detta som gör att det känns lite obehagligt. Hade en man fått den typen av kritik? Jag tvivlar på det. Titta bara på familjen Bush där skandalerna runt barnen var större, men inte fick samma avgörande mediala betydelse.
Dessutom ser hon rätt bra ut och, eftersom hon är kvinna, kan hennes huvud placeras på allehanda stortuttade kroppar och räknas in under rubriken politisk satir. Jag har inte sett de andra kandidaterna avbildas som könsvarelser. Också det gör att det känns lite obehagligt om man tänker efter. Hon avbildas som vampyr, pinuppa, monster eller nunna. Känns kanske bilderna igen? Borde inte en människa som är övertygad om att världen skapades på 7 dagar och som tvingar sin dotter att ingå barnäktenskap kunna få på käften på nåt intelligentare sätt?
Med hopp om bättring!
AO
PS: Obama har väl avbildats som muslim eftersom han är svart då?
fredag 12 september 2008
En bekännelse i vilken bloggaren erkänner att han är skitskraj
Det är bara att erkänna. Jag är rädd, skräckslagen och skitskraj för Sarah Palin. Jag har läst på litegrann och hon är läskig. Det som är mest skrämmande är inte att hon är en extrem högerfundamentalist som kommer att göra livet värre för homosexuella, föra krig mot muslimer av principskäl och möjligtvis starta ett tredje världskrig mot ryssarna.
Nej, det som faktiskt fyller mig med fasa är hennes förmätenhet att tro att hon är en kallad, en utvald att fullgöra Guds plan för vår värld. När hon "utvaldes" bad hon sin församlingspräst om förebilder från det Gamla testamentet. Lyckligtvis fick hon Esther som till skillnad från nästan samtliga andra gammaltestamentliga maktfigurer inte gjorde sig skyldig till folkmord som skulle fått Krigsförbrytartribunalen i Haag att blekna.
Det är hennes övertygelse om sin kallelse om också gör det så besynnerligt när hennes äldste son Track ska ut i kriget för att bättra på familjens rykte. Det för tankarna osökt tankarna till en annan gammaltestamentlig figur - Abraham.
Gud sade: "Ta din ende son, honom som du älskar, Isak, och gå till landet Moria och offra honom där som brännoffer på ett berg som jag skall visa dig."
Jag hoppas Track klarar sig. Efter vad jag förstått är han kanske inte så begåvad å huvudets vägnar. Jag hoppas han inte blir offer för sin mors maktlystnad och hennes övertygelse om att Gud verkar genom henne.
"Far", sade Isak. "Ja, min son", svarade Abraham. Isak sade: "Här är eld och ved, men var är fåret som skall offras?" -
AO
Det är bara att erkänna. Jag är rädd, skräckslagen och skitskraj för Sarah Palin. Jag har läst på litegrann och hon är läskig. Det som är mest skrämmande är inte att hon är en extrem högerfundamentalist som kommer att göra livet värre för homosexuella, föra krig mot muslimer av principskäl och möjligtvis starta ett tredje världskrig mot ryssarna.
Nej, det som faktiskt fyller mig med fasa är hennes förmätenhet att tro att hon är en kallad, en utvald att fullgöra Guds plan för vår värld. När hon "utvaldes" bad hon sin församlingspräst om förebilder från det Gamla testamentet. Lyckligtvis fick hon Esther som till skillnad från nästan samtliga andra gammaltestamentliga maktfigurer inte gjorde sig skyldig till folkmord som skulle fått Krigsförbrytartribunalen i Haag att blekna.
Det är hennes övertygelse om sin kallelse om också gör det så besynnerligt när hennes äldste son Track ska ut i kriget för att bättra på familjens rykte. Det för tankarna osökt tankarna till en annan gammaltestamentlig figur - Abraham.
Gud sade: "Ta din ende son, honom som du älskar, Isak, och gå till landet Moria och offra honom där som brännoffer på ett berg som jag skall visa dig."
Jag hoppas Track klarar sig. Efter vad jag förstått är han kanske inte så begåvad å huvudets vägnar. Jag hoppas han inte blir offer för sin mors maktlystnad och hennes övertygelse om att Gud verkar genom henne.
"Far", sade Isak. "Ja, min son", svarade Abraham. Isak sade: "Här är eld och ved, men var är fåret som skall offras?" -
AO
tisdag 9 september 2008
Lutherkoma
Idag har jag varit duktig. Jag har inte varit förmäten eller skämtat olämpligt. Tyst, allvarligt och noggrant har jag fullgjort förelagda arbetsuppgifter och sedant noggrant dokumenterat dessa på de härför föreskrivna blanketterna.
Detta vore väl kanske inte så illa om jag inte känt en viss tillfredsställelse i detta. Någonstans i mitt inre stängdes min kreativitet och lekfullhet av. Mina glada tankar ersattes av ett slags monotont surrande - ett surrogatnirvana om man får vitsa till det. Jag har råkat ut för den här känslan förr: när jag joggat och den där gången jag höll på att somna när jag körde bil och försökte lära mig strupsång.
Jag har funderat ut ett lite putslustigt uttryck för det. Lutherkoma! Jag har sett många människor som lidit av det. De brukar sitta på bussen med grå, märkligt tillfredsställda, ansikten. Ibland kan man se dem i bilar också, när man försöker gå över vägen på nåt övergångsställe. Det är då man ska passa sig. De ser dig inte. De är fast i sitt Lutherkoma.
Idag när jag kom hem lagade jag en god middag med min yngste son som medhjälpare samtidigt som jag hjälpte den äldre med hans fysikläxa. Jag fyllde diskmaskinen och skjutsade den äldre junioren till hans träning. Jag har satt på en maskin tvätt, skriver en blogg och funderar på en lång kvällspromenad lite senare - givetvis efter att jag hängt tvätten och bäddat rent i sängarna. Jag känner mig avslappnad, tillfreds och fylld av energi.
Det här Lutherkomat skrämmer mig lite. Varför slutar det inte? Varför trivs jag lite med det? Håller också jag på att bli en sån där nöjd människa som njuter av tröttheten efter en hård dags arbete?
Inge och Sten! Var finns ni när jag behöver er
Detta vore väl kanske inte så illa om jag inte känt en viss tillfredsställelse i detta. Någonstans i mitt inre stängdes min kreativitet och lekfullhet av. Mina glada tankar ersattes av ett slags monotont surrande - ett surrogatnirvana om man får vitsa till det. Jag har råkat ut för den här känslan förr: när jag joggat och den där gången jag höll på att somna när jag körde bil och försökte lära mig strupsång.
Jag har funderat ut ett lite putslustigt uttryck för det. Lutherkoma! Jag har sett många människor som lidit av det. De brukar sitta på bussen med grå, märkligt tillfredsställda, ansikten. Ibland kan man se dem i bilar också, när man försöker gå över vägen på nåt övergångsställe. Det är då man ska passa sig. De ser dig inte. De är fast i sitt Lutherkoma.
Idag när jag kom hem lagade jag en god middag med min yngste son som medhjälpare samtidigt som jag hjälpte den äldre med hans fysikläxa. Jag fyllde diskmaskinen och skjutsade den äldre junioren till hans träning. Jag har satt på en maskin tvätt, skriver en blogg och funderar på en lång kvällspromenad lite senare - givetvis efter att jag hängt tvätten och bäddat rent i sängarna. Jag känner mig avslappnad, tillfreds och fylld av energi.
Det här Lutherkomat skrämmer mig lite. Varför slutar det inte? Varför trivs jag lite med det? Håller också jag på att bli en sån där nöjd människa som njuter av tröttheten efter en hård dags arbete?
Inge och Sten! Var finns ni när jag behöver er
lördag 6 september 2008
Men snälla Maria Abrahamsson????
Jag råkade se paneldiskussionen mellan Göran Hägg, Stig Malm och Maria Abrahamsson i Godmorgon Sverige igår. När diskussionen hettar till så hör jag helt plötsligt Maria Abrahamsson vräka ur sig till Stig Malm att han inte ska lyssna på "gnällmassivet". Med detta avses tydligen ensamstående kvinnliga pensionärer.
Jag måste erkänna att jag drabbades av "ispinuppesyndromet". Ni vet - från Hobbex - "Gamla gubbar tror inte sina ögon". Med detta menar jag inte att Maria Abrahamsson är en pinuppa. Långt därifrån. Dessutom var det ju öron det gällde. Jag åker raskt till mitt arbete för att kontrollera med mina kamrater. De vägrar att tro mig. De vägrar att tro att en professionell politisk skribent kan säga något så cyniskt och nedlåtande. Lyckligtvis träffar jag en kollega som hört det jag hörde. Jag hade alltså rätt i det jag uppfattade.
Så tokigt det kan bli när man råkar säga vad man tänker. Jag undrar hur snacket går på SvD:s politiska redaktion? Har man kategoriserat in pensionärer i "köttberg", "gnällmassiv" och "seniormedborgare med förmögenhet och fastighet"? Det känns olustigt.
Som sagt .. Maria Abrahamsson är ingen ispinuppa.... mera bara .. is
Jag måste erkänna att jag drabbades av "ispinuppesyndromet". Ni vet - från Hobbex - "Gamla gubbar tror inte sina ögon". Med detta menar jag inte att Maria Abrahamsson är en pinuppa. Långt därifrån. Dessutom var det ju öron det gällde. Jag åker raskt till mitt arbete för att kontrollera med mina kamrater. De vägrar att tro mig. De vägrar att tro att en professionell politisk skribent kan säga något så cyniskt och nedlåtande. Lyckligtvis träffar jag en kollega som hört det jag hörde. Jag hade alltså rätt i det jag uppfattade.
Så tokigt det kan bli när man råkar säga vad man tänker. Jag undrar hur snacket går på SvD:s politiska redaktion? Har man kategoriserat in pensionärer i "köttberg", "gnällmassiv" och "seniormedborgare med förmögenhet och fastighet"? Det känns olustigt.
Som sagt .. Maria Abrahamsson är ingen ispinuppa.... mera bara .. is
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)