En liten teaterpjäs

Scenen föreställer en liten mekanisk verkstad. I förgrunden, på en bänk, står en oerhört komplicerad maskin. Det verkar vara någon form av urverk med kugghjul och visare. Maskinen ser relativt välskött ut och ger ifrån sig ett förtroendeingivande surrande.

Till höger om maskinen står Algy iförd blågrå förmansrock. Han studerar maskinen med stor iver i det att han, med ena handen, kliar sig i huvudet. I den andra handen har han en, för finmekanikeryrket märkligt malplacerad, yxa.

Till vänster står Biggles. Hans fulla uppmärksamhet vilar på Algy. Släggan han utrustat sig med håller han ömsom i höger och vänster hand. Han vaggar otåligt fram och tillbaka.

- Det var som fan! Den fungerar. Det är ingenting fel med. Algy undersöker noggrant maskinen.

Biggles lägger pannan i djupa veck.

- I så fall, säger han, måste vi laga den.

Har informerats om den nya skolan.

Jag har fått en rejäl genomgång av den nya gymnasieskolan av kunniga och insatta människor. Helt plötsligt så inser jag. Det kommer inte att gå.

De kunniga människorna står där framme på podiet. De försöker förklara och redogöra för vilka förändringar som ska ske och hur dessa ska genomföras. Jag inser att de egentligen inte tror att den här reformen är möjlig att genomföra.

Jag tror jag ska använda den här sommaren till att inte tänka på framtiden...

Er bekymrade