Jag kom till att skriva lite angående det här inlägget av Malin Siwe. Först tyckte jag hon hade lite rätt, men sedan såg jag den gigantiska förenklingen:
http://www.fokus.se/2011/02/lat-sta-lararpampar/
Jag uppskattar verkligen den här artikeln även om jag inte håller med om allt. Jag har arbetat drygt 25 år i skolan och måste få lämna några ödmjuka kommentarer.
I likhet med nästan alla andra debattörer är Malin Siwes syn mycket enkel och ärligt talat lite naiv. Låt mig ta det hela från början:
1. Vi lärare ska tydligen erkänna vårt ansvar. Detta är ett oerhört intressant uttalande. Ska vi, som flagellanter, ångerfyllt vandra omkring och be om ursäkt. Vi gör ett pedagogiskt sett bra jobb trots att just den pedagogiska delen av vårt arbete hela tiden beskärs.
Vi lärare vill ha förutsättningar för att få arbeta framgångsrikt. Ge oss dessa ska du få se på ansvar också.
2. Vad gäller lärarutbildningen måste vi väl ändå vara överens om att det finns ett samband mellan nivån på de elever som söker till en utbildning och den förväntade lönen efter färdig utbildning. Jag skulle aldrig rekommendera någon med räknehuvud att bli lärare när du med samma tid på universitetet kan sluta som civilingenjör. De har högre lön Malin Siwe, tro mig, även om de arbetar på kommunkontoret.
3. Individuell lönesättning förutsätter två saker A: Rektor har befogenhet att sätta en lämplig individuell lön. B: Rektor måste ges möjlighet att följa undervisningen på ett sådant sätt att han kan bedöma vilka ess han har i ärmen.
Jag har aldrig varit med om att rektor vare sig haft denna befogenhet eller denna kunskap. Det faktum att skolan inte förmår belöna duktiga pedagoger är alltså ett ledarproblem i skolan och inte något jag som lärare på något vis ställer mig emot.
4 Malin Siwe. Jag förstår inte vad du menar. Ska jag sitta och lokalradion och förmana föräldrar?. Samhället har förändrats. Detta kan vi inte ändra på från skolans sida. Visst är det önskvärt att föräldrarna tar ansvar för barnens uppfostran. Detta är också något som den absoluta majoriteten av föräldrarna gör. En minoritet av våra elever missköter sig. Så är det och så har det också alltid varit. Detta är ett av de problem vi lärare ställs inför och det också ett problem som vi också, med rätt medel, kan lösa.
Vad gäller punkterna 5 och 6 är vi rörande överens. Vi behöver ny forskning och tydlighet i vårt bemötande av eleverna.
I övrigt tackar jag för en intressant och givande artikel som fått fart på vår interna debatt och vårt utvecklingsarbete.
Anders Olsson
