fredag 17 oktober 2008

The Citizens for Guns and Religion

Jag råkade se John Mc Cain igår på TV:n. Det är nog den amerikanskaste människa jag någonsin sett. Ett bestämt käkparti och en fast blick är något man kommer långt på i politiken, inte bara i USA. Han är oerhört skicklig på att, oberoende av frågeställning, hamra in ett enkelt och tydligt budskap - en Jan Björklund på steroider, fast oerhört mycket skickligare och bättre påläst. John McCain förmår hålla ett stort antal frågor i huvudet på ett sätt som jag inte tror att våra svenska politiker klarar av.

Det som mest fångade min uppmärksamhet var en skylt som någon höll upp bakom honom. Det stod "Citizens for Guns and Religion support John McCain". Jag är ju, som bekant, ett djur med mycket liten hjärna, så jag kopplade inte direkt. I stället tänkte jag att jag någon gång skulle bilda ett rockband som skulle heta "The Citizens for Guns and Religion". Jag ägnade mig åt vällustiga fantasier om att spela nån slags politisk avantgardehårdrock när det plötsligt slog mig: Det här är på riktigt! Det är en lobbygrupp som om McCain vinner kommer att få ett ännu större inflytande i USA!

Det är en märklig amerikansk mix det där - Jesus och automatvapen. Den är också väldigt avslöjande. Har du Jesus ständigt på din sida och tillräckligt mycket eldkraft så blir, med tiden, allting tillåtet. Den finns hos individerna och den finns också som en del i den amerikanska nationens självbild. Det är bilden av den ensamme sheriffen som med sin bibel och sin revolver skapar lag och ordning i kaos. Blicken är riktad mot ett fjärran mål långt bortom horisonten.

Han har den där blicken McCain: trosviss, självsäker och kraftfull. Det är en man med Gud på sin sida och ett skjutjärn på höften. I likhet med påven blir han ju också ofelbar. Gud talar ju direkt till USA:s presidenter nuförtiden. Det här är ju män och kvinnor som betraktar sig som verktyg för Guds plan för mänskligheten.

Gud bevare oss för John McCain.

torsdag 2 oktober 2008

Peter Althin och barndomstolar

Nyaste nytt från den borgerliga regeringen! Ännu en politiker vill göra karriär på att blanda idiotförslag till lösningar på problem som mest existerar i folks vanföreställningar.

Den här gången är det Peter Althin, advokat och tillika ordförande i republikanska föreningen, som vill införa barndomstolar. Ett av skälen, förutom att svenska barn tycks vara förvildade små kriminella allihopa, ska visst vara att de som jobbar på socialtjänsten är inkompetenta. Detta verkar han grunda på att han har fall där sådana är inblandade i sin advokatbyrå. I alla fall fick jag den uppfattningen av hans debattartikel i Aftonbladet den 24 april.

Nåväl! Givetvis har han förebilder också. Länder där han under sina resor funnit goda exempel på barndomstolar: Sydafrika. Ja! Likheterna mellan kriminaliteten i townships och våra svenska förorter är ju slående. Brasilien! Favelas. Absolut! Jag ser inte skillnad på en favela och Jordbro. Dessutom är ju brasilianskt rättsväsende ett föredöme.Du kan t ex hyra en egen polis som mördar gatubarnen som tigger utanför din butik. De får inte göra det på arbetstid bara. Vänta? Det var fler länder: Peru! OK och Australien - ja men se på tusan en västerländsk demokrati också.

Det här är egentligen ett öppet mål. Peter Althin har så fruktansvärt fel. All forskning - ja alla som överhuvudtaget har någon form av kunskap om sånt här vänder sig mot förslaget. Den enda debattör jag hittade som var för förslaget var en liten, liten sverigedemokrat. Det är bara att göra en sökning på nätet så hör man det skräckslagna vrålet från dem som har kunskap.

Problemet är att han får folk med sig. På den lilla undersökningen i tidningen kunde jag se att 85% av alla som röstat var för barndomstolar. När vi blir äldre börjar vi uppenbarligen bli rädda för våra barn. Hur sa Nationalteatern?.... "E du rädd för ditt eget barn - lilla mamma".

Det är skrämmande att vi lever i en tid där det polititiskt lönar sig att förklara krig mot lite marginaliserade grupper i samhället. Det ska vara hårda tag mot barn, invandrare och sjuka. Det har blivit en politisk karriärväg att slå mot dem som inte kan försvara sig. Politikerna försöker skapa en en bild med ett "vi": de som sköter sig, jobbar, är svenskar och ett "dom": som är ungdomar, långtidssjuka och invandrare. Och vi, vi tycker att det är så skönt att tillhöra detta "vi"och verkligen känna att det är "doms" fel när något går snett.

Det är uppfriskande när de här bubblorna brister. Var finns de fuskare som vi, via försäkringskassan, satsade hundratals miljoner på att hitta? Ja, visst finns de, men det var bara en bråkdel av de siffror som nämnts i debatten. Var fanns grunden för skolpolitiken? Ja, inte i de dokument som Jan Björklund hänvisade till i alla fall. De fanns i våra förväntningar att få tillhöra ett "vi" som var bättre än "dagen ungdomar".

Det gör mig så ont när jag ser hur demokratin befläckas av "hitlermetoder". Det gör mig ledsen när man ser att många människor anser att barn ska ställas inför domstol. Inför domstol ställs man när man förväntas förstå konsekvenser av sitt handlande. Barn gör inte det. Det har med hjärnans utveckling att göra så det går inte att ändra på med hårda tag. Det är därför barn under 15 år inte får köra moped och ha sex heller. De förstår inte helt och fullt.

Kan inte Peter Althin förstå det?