Jag lider av högmod. Ja, det är sant. Fast jag tror inte att jag egentligen lider av det - det är mera en njutning. Det yttrar sig för tillfället i att jag är med i en frågesportsturnering på nätet. Jag ligger nånstans i den 10470:e divisionen. Det viktiga är att jag leder, ligger etta, är först i den divisionen.
Jag har aldrig varit intresserad av att tävla. Min ungdoms idrottande var mest ett resignerat uppfyllande av mina föräldrars önskan att "pojken måste röra sig". Jag kommer ihåg orienterandet. Jag omgavs av svettiga, snorande, flåsande orienterare som med en diabolisk iver letade efter kontrollerna i den vackra naturen. Själv gav jag mig tid att njuta. Jag kom alltid mitt på resultatlistan. Jag var långsammare än alla som sprang fort och rätt, men kom alltid i mål före dem som sprang fort och fel.
Nu har emellertid högmodet drabbat mig. Jag tävlar - frågesport - och jag njuter av varje vinst.
