Nationella prov

Prov är en styggelse.

Betyg är en styggelse.

Strindberg hade inte kommit in på gymnasiet. Han hade inte kunnat hålla sig till ämnet på nationella provet i svenska. Einstein hade inte kommit in på gymnasiet. Han hade inte klarat av alla delmålen för att uppnå betyget G i matematik. 

Så det så

Er bestämde

Jag är avundsjuk på Rilke.

I morgon ska jag upp och jobba. Jag kommer att stiga upp 06.40, väcka barn, klä på mig, väcka barn som somnat om, laga frukost, väcka barn som somnat om. Sedan barnen fått någon form av stadga i sin vakenhet ska jag gå till bilen, köra iväg, hämta min samåkare (tack och lov för det), åka till jobbet, jobba, äta lunch, jobba, åka hem, laga mat, diska, tvätta, hänga tvätt och slutligen somna utan att jag egentligen hunnit ägna en minut åt det jag rätteligen borde fått ägna mitt liv åt.

Jag borde fått bli poet. Med poet menar jag nu vare sig en sån där utfattig stackare som jobbar extra i disken på lunchrestauranger för att få ihop till hyran eller en versmakare som får en viss utkomst av att skriva för Melodischlagerfestivalen. Jag skulle ju ha blivit en sån där svårmodig historia som gick omkring och suckade och skrev om Ångest och Döden. Sedan skulle jag iklätt mig en klädsam skrivkramp och låtit världen vänta på något mästerverk som skulle uppenbara sig för mig. Jag borde ha fått vara Rilke. Ja, kanske inte Rilke, men som honom. Jag borde också tagits omhand av rika änkor till ungerska grevar och fått vandra i dystra slottsträdgårdar för att vid lämpliga tillfällen visas upp för väninnorna. "Tyst", skulle hon säga till dem när de pladdrar lite för mycket, "geniet skapar".

Men nu är det ju inte så. Jag ska upp tidigt och borde nog gå och lägga mig. Inatt ska jag drömma att jag är Rilke.

Er diktande...

Undertecknad tar på sig rättningsglasögonen

Jag har ju gnällt en del på att den politiska debatten. Ord som, de facto, har ett innehåll som har ersatts med märkliga språkliga konstruktioner som "arbetslinjen" och "flumskolan". Dessa ord är väl mer att betrakta som något slags politiska trollformler eller reklamslogans (det torde nog heta reklamsloganer) än som ord med någon form av koppling till tingen i sig. Jag har därför, i språkets namn, beslutat mig för att starta ett krig mot det fördummande politikerspråket. Jag tänker roa mig med att rätta politikerbloggar. Jag menar inte petimerrätta utan bara försöka korrigera de värsta klavertrampen.

Vi börjar så här:

- Carl Bildt? Är det någon som sett Calle? Det uppstår en del oro i klassen men lille Calle, som uppehållit sig längst bak i klassrummet för att försöka byta de fotostatkopior av hockeybilder han gjort på sin pappas jobb mot riktiga hockeybilder, anmäler sig strax vid katedern.

- Ja, magistern! rapporterar han lillgammalt.

-  Jo Calle, läraren ler vänligt, det är ju det här du skrivit på din blogg. Jag tycker att det är jättebra att du skriver eftersom det är så nyttigt för din skrivutveckling, Här tar läraren en paus. Han vet att lille Calle kommer att slåss med näbbar och klor för de ord han skrivit.

- Det är inget fel med det jag skrivit, säger Carl med en förvånansvärd myndighet. Jag har bara skrivit det som är rätt. Han vänder sig om för att gå tillbaka och fortsätta med den tidigare påbörjade affärsverksamheten.

- Vänta Calle! Det är faktiskt några saker du borde rätta. För det första tar du nytt stycke vid varje mening. Tanken är att du ska ha flera meningar som tillsammans berättar om något. Sedan tar du nytt stycke och skriver om nästa sak du vill berätta.

- Och! väser Calle och betraktar läraren med iskall blick.

- Ja, det var just det andra problemet. Och är en konjunktion och används till att binda samman satser och ord. För det mesta ska man inte börja en mening med just ordet och för att...

- Trams! Läraren hinner inte prata till punkt förrän han blir avbruten av en rasande Calle. Trams! ropar Calle ännu en gång i det att han med bestämda steg lämnar klassrummet för en lysande framtid.