Usama bin Goldstein

Är det nån som läst Orwells 1984 den senaste tiden?

Hallå? Någon?

Är det någon som läst Aftonbladet?

Är det någon som minns Goldstein?

Finns det några dubbelplusbra anktalare där ute?

Ett svar till Malin Siwe som jag skrev och sparte

Jag kom till att skriva lite angående det här inlägget av Malin Siwe. Först tyckte jag hon hade lite rätt, men sedan såg jag den gigantiska förenklingen:

http://www.fokus.se/2011/02/lat-sta-lararpampar/



Jag uppskattar verkligen den här artikeln även om jag inte håller med om allt. Jag har arbetat drygt 25 år i skolan och måste få lämna några ödmjuka kommentarer.
I likhet med nästan alla andra debattörer är Malin Siwes syn mycket enkel och ärligt talat lite naiv. Låt mig ta det hela från början:
1. Vi lärare ska tydligen erkänna vårt ansvar. Detta är ett oerhört intressant uttalande. Ska vi, som flagellanter, ångerfyllt vandra omkring och be om ursäkt. Vi gör ett pedagogiskt sett bra jobb trots att just den pedagogiska delen av vårt arbete hela tiden beskärs.
Vi lärare vill ha förutsättningar för att få arbeta framgångsrikt. Ge oss dessa ska du få se på ansvar också.
2. Vad gäller lärarutbildningen måste vi väl ändå vara överens om att det finns ett samband mellan nivån på de elever som söker till en utbildning och den förväntade lönen efter färdig utbildning. Jag skulle aldrig rekommendera någon med räknehuvud att bli lärare när du med samma tid på universitetet kan sluta som civilingenjör. De har högre lön Malin Siwe, tro mig, även om de arbetar på kommunkontoret.
3. Individuell lönesättning förutsätter två saker A: Rektor har befogenhet att sätta en lämplig individuell lön. B: Rektor måste ges möjlighet att följa undervisningen på ett sådant sätt att han kan bedöma vilka ess han har i ärmen.
Jag har aldrig varit med om att rektor vare sig haft denna befogenhet eller denna kunskap. Det faktum att skolan inte förmår belöna duktiga pedagoger är alltså ett ledarproblem i skolan och inte något jag som lärare på något vis ställer mig emot.
4 Malin Siwe. Jag förstår inte vad du menar. Ska jag sitta och lokalradion och förmana föräldrar?. Samhället har förändrats. Detta kan vi inte ändra på från skolans sida. Visst är det önskvärt att föräldrarna tar ansvar för barnens uppfostran. Detta är också något som den absoluta majoriteten av föräldrarna gör. En minoritet av våra elever missköter sig. Så är det och så har det också alltid varit. Detta är ett av de problem vi lärare ställs inför och det också ett problem som vi också, med rätt medel, kan lösa.
Vad gäller punkterna 5 och 6 är vi rörande överens. Vi behöver ny forskning och tydlighet i vårt bemötande av eleverna.
I övrigt tackar jag för en intressant och givande artikel som fått fart på vår interna debatt och vårt utvecklingsarbete.
Anders Olsson

Nu jäklar i min låda!

Nu ska det skrivas igen. Jag måste erkänna att min hjärna börjat skrumpna ihop. Det kan ha med 50-årsdagen att göra.

Nu jäklar i min låda!

Jag sitter här och funderar på Sven Otto. Vad är det som hänt som är så hemskt? På något un derligt vis så vill jag inte veta. Jag vill inte ha mer smuts. Det räcker nu. Det är bra så. Jag vill vara trygg och veta att de som är folkvalda vet mer än jag - är klokare än jag. Det kanske inte är så? Snälla ... Jag behöver den tryggheten.

Vilsen vän av ordning ... med hopp om bättring.

Bekännelser 1: Jag lider av högmod.

Jag lider av högmod. Ja, det är sant. Fast jag tror inte att jag egentligen lider av det - det är mera en njutning. Det yttrar sig för tillfället i att jag är med i en frågesportsturnering på nätet. Jag ligger nånstans i den 10470:e divisionen. Det viktiga är att jag leder, ligger etta, är först i den divisionen.

Jag har aldrig varit intresserad av att tävla. Min ungdoms idrottande var mest ett resignerat uppfyllande av mina föräldrars önskan att "pojken måste röra sig". Jag kommer ihåg orienterandet. Jag omgavs av svettiga, snorande, flåsande orienterare som med en diabolisk iver letade efter kontrollerna i den vackra naturen. Själv gav jag mig tid att njuta. Jag kom alltid mitt på resultatlistan. Jag var långsammare än alla som sprang fort och rätt, men kom alltid i mål före dem som sprang fort och fel.

Nu har emellertid högmodet drabbat mig. Jag tävlar - frågesport - och jag njuter av varje vinst.

Nu har jag tränar Body Pump. Det var intressant. Vi var tre killar och kanske 15 tjejer. Det kändes lite konstigt när instruktören ropade: "Kom igen tjejer!" och "Stången ska ner vid bh-banden!" Vi grabbar tittade lite förvirrat på varandra och försökte föreställa oss själva iförda BH.

Träningen var jättebra i alla fall, även om min tämligen massiva kroppshydda gör övningar som framfall väldigt plågsamma - i synnerhet när jag förväntas "gnuuuuugga musklerna - 1 2 3 4". Heter det framfall förresten? Kanske är framfall något helt annat.

Det jobbigaste var nog speglarna. Vem är den där rödmosige, gråhårige mannen som kämpar sig igenom programmet? Tydligen är det jag. Är jag verkligen sådär klumpig? Det är jag uppenbarligen. Speglarna avslöjar med all önskvärd tydlighet att jag aldrig någonsin ska ställa upp i Let's Dance.

I morgon ska jag testa något nytt i alla fall. Kanske ännu ett pass "Indoor Walking" eller varför inte "Motion Bas". "Body Attack" tycker jag låter alldeles för farligt och är inte "Power Yoga" lite väl newageflummigt.

Er ödmjuke tränar vidare

Skrivklådan återvänder

Nu blev det liksom helt plötsligt dags att skriva igen. Jag har fått feedback på mitt skrivande och helt plötsligt kom lusten tillbaka. Nu jäklar! Nu ska det ske!

Biggles, som tagit upp större delen av min kreativa ådra, har liksom självdött lite grann. Det kan vara så att ämnet är uttömt. Kanske behöver det bara få vila lite.

Då gällde det bara att hitta något att reta up sig på ..... hmm...

Er tankfulle