Nationella prov

Prov är en styggelse.

Betyg är en styggelse.

Strindberg hade inte kommit in på gymnasiet. Han hade inte kunnat hålla sig till ämnet på nationella provet i svenska. Einstein hade inte kommit in på gymnasiet. Han hade inte klarat av alla delmålen för att uppnå betyget G i matematik. 

Så det så

Er bestämde

Jag är avundsjuk på Rilke.

I morgon ska jag upp och jobba. Jag kommer att stiga upp 06.40, väcka barn, klä på mig, väcka barn som somnat om, laga frukost, väcka barn som somnat om. Sedan barnen fått någon form av stadga i sin vakenhet ska jag gå till bilen, köra iväg, hämta min samåkare (tack och lov för det), åka till jobbet, jobba, äta lunch, jobba, åka hem, laga mat, diska, tvätta, hänga tvätt och slutligen somna utan att jag egentligen hunnit ägna en minut åt det jag rätteligen borde fått ägna mitt liv åt.

Jag borde fått bli poet. Med poet menar jag nu vare sig en sån där utfattig stackare som jobbar extra i disken på lunchrestauranger för att få ihop till hyran eller en versmakare som får en viss utkomst av att skriva för Melodischlagerfestivalen. Jag skulle ju ha blivit en sån där svårmodig historia som gick omkring och suckade och skrev om Ångest och Döden. Sedan skulle jag iklätt mig en klädsam skrivkramp och låtit världen vänta på något mästerverk som skulle uppenbara sig för mig. Jag borde ha fått vara Rilke. Ja, kanske inte Rilke, men som honom. Jag borde också tagits omhand av rika änkor till ungerska grevar och fått vandra i dystra slottsträdgårdar för att vid lämpliga tillfällen visas upp för väninnorna. "Tyst", skulle hon säga till dem när de pladdrar lite för mycket, "geniet skapar".

Men nu är det ju inte så. Jag ska upp tidigt och borde nog gå och lägga mig. Inatt ska jag drömma att jag är Rilke.

Er diktande...

Undertecknad tar på sig rättningsglasögonen

Jag har ju gnällt en del på att den politiska debatten. Ord som, de facto, har ett innehåll som har ersatts med märkliga språkliga konstruktioner som "arbetslinjen" och "flumskolan". Dessa ord är väl mer att betrakta som något slags politiska trollformler eller reklamslogans (det torde nog heta reklamsloganer) än som ord med någon form av koppling till tingen i sig. Jag har därför, i språkets namn, beslutat mig för att starta ett krig mot det fördummande politikerspråket. Jag tänker roa mig med att rätta politikerbloggar. Jag menar inte petimerrätta utan bara försöka korrigera de värsta klavertrampen.

Vi börjar så här:

- Carl Bildt? Är det någon som sett Calle? Det uppstår en del oro i klassen men lille Calle, som uppehållit sig längst bak i klassrummet för att försöka byta de fotostatkopior av hockeybilder han gjort på sin pappas jobb mot riktiga hockeybilder, anmäler sig strax vid katedern.

- Ja, magistern! rapporterar han lillgammalt.

-  Jo Calle, läraren ler vänligt, det är ju det här du skrivit på din blogg. Jag tycker att det är jättebra att du skriver eftersom det är så nyttigt för din skrivutveckling, Här tar läraren en paus. Han vet att lille Calle kommer att slåss med näbbar och klor för de ord han skrivit.

- Det är inget fel med det jag skrivit, säger Carl med en förvånansvärd myndighet. Jag har bara skrivit det som är rätt. Han vänder sig om för att gå tillbaka och fortsätta med den tidigare påbörjade affärsverksamheten.

- Vänta Calle! Det är faktiskt några saker du borde rätta. För det första tar du nytt stycke vid varje mening. Tanken är att du ska ha flera meningar som tillsammans berättar om något. Sedan tar du nytt stycke och skriver om nästa sak du vill berätta.

- Och! väser Calle och betraktar läraren med iskall blick.

- Ja, det var just det andra problemet. Och är en konjunktion och används till att binda samman satser och ord. För det mesta ska man inte börja en mening med just ordet och för att...

- Trams! Läraren hinner inte prata till punkt förrän han blir avbruten av en rasande Calle. Trams! ropar Calle ännu en gång i det att han med bestämda steg lämnar klassrummet för en lysande framtid.

Stickning

För många år sedan, när jag fortfarande brukade gå på krogar, gjorde jag en intressant upptäckt. När jag drack en öl tillsammans med en vän så tog jag nästan alltid en klunk samtidigt som kamraten gjorde det. Detta var inga problem tills jag insåg att jag, när jag satt med en rökande vän, dessutom drack varje gång den rökande vännen tog ett bloss på cigaretten. Detta innebar att kvällen blev dyr och kanske inte så hälsosam i längden.

När jag diskuterade det här med andra ickerökande vänner insåg jag att jag inte var ensam om problemet. Rökarnas bolmande fick oss ickerökare att dricka för fort. Eftersom mina vänner inte bara var snygga och intelligenta utan också handlingens män (ja det var bara killar den gången) planerade vi raskt motåtgärder.

Lösningen kom lika enkelt som överraskande. Det gällde att hålla händerna upptagna för att förhindra den där otäcka okynnespimplandet. Vi skulle ta med oss stickningar på krogen. Planering vidtog. Jops krog utsågs raskt till testkrog. Vi räknade också med vi skulle behöva vara flera stycken eftersom vissa män skulle uppleva som hotfulla med vår nya hobby. Korgar med garn, stickor och stickbeskrivningar skulle införskaffas och sedan skulle vi samlas runt krogbordet. Detta var troligtvis den bästa idé vi någonsin fått.

Naturligtvis föll denna strålande plan i verklighetens kalla ljus. Ingen av oss hade en aning om hur man gjorde när man stickade. Ingen av oss hade heller självdisciplinen att lära oss.

Numera är det ju lyckligtvis förbjudet att röka på krogen. Vi ickerökare kan inte längre skylla vår alkoholkonsumtion på rökarna. Det är dessutom bättre luft och maten smakar bättre utan den där otäcka tobaksröken. Men ibland måste jag erkänna att jag saknar det där. Ibland tänker jag på hur trevligt det skulle varit att sitta där, runt bordet med varsin stickning.

Er virkade

Gudstro!

Jag har funderat på det här med gudstro i dag. Det är en ganska intressant sysselsättning. Jag menar - det finns ju faktiskt två sätt att närma sig det här med att tro på Gud. Jag kan välja att använda mitt sunda förnuft eller jag kan välja inte göra det.

Om jag, som sagt, skulle använda det intellekt Gud eventuellt givit mig skulle situationen framstå som absurd. Jag låter en varelse, som jag inte på något som helst sätt kan bevisa att han existerar, styra min handlingar via en osammanhängande och etiskt sett mycket tveksam serie historier i en gammal bok. Detta är något för mitt "gudagivna" förstånd helt ofattbart. Jag har, i egenskap av gammal mentalskötare, varit med om att spärra in folk för mindre.

Nu vill jag på intet vis påstå att alla kristna, eller för den delen hinduer, buddhister, muslimer och zoroastriker, lider av svåra vanföreställningar och borde spärras in på institutioner. Jag har mött många som vid närmare granskning verkar vara helt vettiga. Ärligt talat har några av de människor jag stött på genom åren som jag känt mest respekt för varit troende.

Å andra sidan - och här vill jag betona det - å andra sidan alltså. Drabbas jag själv ibland av en oroande känsla i magtrakten. Det brukar oftast hända mig när jag befinner mig någonstans i naturen, långt från människor. Det är en känsla av någon slags stor och varm närvaro. Jag vet inte vad det är riktigt och jag tror inte det har med de där böckerna och lagarna att göra. Det får mig att fundera i alla fall.

Nu är det nog dags att återgå till verkligheten

Er Grubblande

Allvaret börjar ... eller?

På lördag börjar det. Jag ska läsa historia. Jag ska avsluta den där C-kursen som jag aldrig avslutade när min mamma blev sjuk.

Nu är det dags att fixa det här. Nu ska det göras.

Det kommer att bli skitjobbigt. Det blir heltidsstudier och havtidsplugg. Men det ska göras.

Er oroade

Har hamnat i ett flyt

Nu har det hänt. Jag har hamnat i ett flyt. Det är oerhört oroande. Allting ordnar sig liksom av sig själv. Människor hjälper mig och är trevliga.

Jag är norrlänning. Fel. Jag är en riktig tjurig inlandsglesbygdsnorrlänning. Jag blir orolig när det går bra. Jag gillar inte att det ordnar sig.

Nu måste något gå fel. Något måste gå åt helvete. Något måste gå sönder. Tillvaron har tappat sin inneboende balans och blivit rosenrosa med jordgubbssmak och sammetshy.

Det är tur att jag blandar en egen besk. En elak liten, jävla snaps som har förmågan att ställa saker till rätta. Jag ska ta en sån - inte i dag - inte i morgon - ett tag till ska jag njuta av Piña Coladakänslan. Sedan får det vara nog. Basta!

Anders