Gnällmassivet

Stickning

2011-11-05T08:36:00.000-07:00

För många år sedan, när jag fortfarande brukade gå på krogar, gjorde jag en intressant upptäckt. När jag drack en öl tillsammans med en vän så tog jag nästan alltid en klunk samtidigt som kamraten gjorde det. Detta var inga problem tills jag insåg att jag, när jag satt med en rökande vän, dessutom drack varje gång den rökande vännen tog ett bloss på cigaretten. Detta innebar att kvällen blev dyr och kanske inte så hälsosam i längden.

När jag diskuterade det här med andra ickerökande vänner insåg jag att jag inte var ensam om problemet. Rökarnas bolmande fick oss ickerökare att dricka för fort. Eftersom mina vänner inte bara var snygga och intelligenta utan också handlingens män (ja det var bara killar den gången) planerade vi raskt motåtgärder.

Lösningen kom lika enkelt som överraskande. Det gällde att hålla händerna upptagna för att förhindra den där otäcka okynnespimplandet. Vi skulle ta med oss stickningar på krogen. Planering vidtog. Jops krog utsågs raskt till testkrog. Vi räknade också med vi skulle behöva vara flera stycken eftersom vissa män skulle uppleva som hotfulla med vår nya hobby. Korgar med garn, stickor och stickbeskrivningar skulle införskaffas och sedan skulle vi samlas runt krogbordet. Detta var troligtvis den bästa idé vi någonsin fått.

Naturligtvis föll denna strålande plan i verklighetens kalla ljus. Ingen av oss hade en aning om hur man gjorde när man stickade. Ingen av oss hade heller självdisciplinen att lära oss.

Numera är det ju lyckligtvis förbjudet att röka på krogen. Vi ickerökare kan inte längre skylla vår alkoholkonsumtion på rökarna. Det är dessutom bättre luft och maten smakar bättre utan den där otäcka tobaksröken. Men ibland måste jag erkänna att jag saknar det där. Ibland tänker jag på hur trevligt det skulle varit att sitta där, runt bordet med varsin stickning.

Er virkade

Gudstro!

2011-10-25T06:12:00.000-07:00

Jag har funderat på det här med gudstro i dag. Det är en ganska intressant sysselsättning. Jag menar - det finns ju faktiskt två sätt att närma sig det här med att tro på Gud. Jag kan välja att använda mitt sunda förnuft eller jag kan välja inte göra det.

Om jag, som sagt, skulle använda det intellekt Gud eventuellt givit mig skulle situationen framstå som absurd. Jag låter en varelse, som jag inte på något som helst sätt kan bevisa att han existerar, styra min handlingar via en osammanhängande och etiskt sett mycket tveksam serie historier i en gammal bok. Detta är något för mitt "gudagivna" förstånd helt ofattbart. Jag har, i egenskap av gammal mentalskötare, varit med om att spärra in folk för mindre.

Nu vill jag på intet vis påstå att alla kristna, eller för den delen hinduer, buddhister, muslimer och zoroastriker, lider av svåra vanföreställningar och borde spärras in på institutioner. Jag har mött många som vid närmare granskning verkar vara helt vettiga. Ärligt talat har några av de människor jag stött på genom åren som jag känt mest respekt för varit troende.

Å andra sidan - och här vill jag betona det - å andra sidan alltså. Drabbas jag själv ibland av en oroande känsla i magtrakten. Det brukar oftast hända mig när jag befinner mig någonstans i naturen, långt från människor. Det är en känsla av någon slags stor och varm närvaro. Jag vet inte vad det är riktigt och jag tror inte det har med de där böckerna och lagarna att göra. Det får mig att fundera i alla fall.

Nu är det nog dags att återgå till verkligheten

Er Grubblande

Allvaret börjar ... eller?

2011-08-30T12:50:00.000-07:00

På lördag börjar det. Jag ska läsa historia. Jag ska avsluta den där C-kursen som jag aldrig avslutade när min mamma blev sjuk.

Nu är det dags att fixa det här. Nu ska det göras.

Det kommer att bli skitjobbigt. Det blir heltidsstudier och havtidsplugg. Men det ska göras.

Er oroade

Har hamnat i ett flyt

2011-08-23T10:34:00.001-07:00

Nu har det hänt. Jag har hamnat i ett flyt. Det är oerhört oroande. Allting ordnar sig liksom av sig själv. Människor hjälper mig och är trevliga.

Jag är norrlänning. Fel. Jag är en riktig tjurig inlandsglesbygdsnorrlänning. Jag blir orolig när det går bra. Jag gillar inte att det ordnar sig.

Nu måste något gå fel. Något måste gå åt helvete. Något måste gå sönder. Tillvaron har tappat sin inneboende balans och blivit rosenrosa med jordgubbssmak och sammetshy.

Det är tur att jag blandar en egen besk. En elak liten, jävla snaps som har förmågan att ställa saker till rätta. Jag ska ta en sån - inte i dag - inte i morgon - ett tag till ska jag njuta av Piña Coladakänslan. Sedan får det vara nog. Basta!

Anders

En liten teaterpjäs

2011-06-20T09:50:00.000-07:00

Scenen föreställer en liten mekanisk verkstad. I förgrunden, på en bänk, står en oerhört komplicerad maskin. Det verkar vara någon form av urverk med kugghjul och visare. Maskinen ser relativt välskött ut och ger ifrån sig ett förtroendeingivande surrande.

Till höger om maskinen står Algy iförd blågrå förmansrock. Han studerar maskinen med stor iver i det att han, med ena handen, kliar sig i huvudet. I den andra handen har han en, för finmekanikeryrket märkligt malplacerad, yxa.

Till vänster står Biggles. Hans fulla uppmärksamhet vilar på Algy. Släggan han utrustat sig med håller han ömsom i höger och vänster hand. Han vaggar otåligt fram och tillbaka.

- Det var som fan! Den fungerar. Det är ingenting fel med. Algy undersöker noggrant maskinen.

Biggles lägger pannan i djupa veck.

- I så fall, säger han, måste vi laga den.

Har informerats om den nya skolan.

2011-06-16T04:04:00.000-07:00

Jag har fått en rejäl genomgång av den nya gymnasieskolan av kunniga och insatta människor. Helt plötsligt så inser jag. Det kommer inte att gå.

De kunniga människorna står där framme på podiet. De försöker förklara och redogöra för vilka förändringar som ska ske och hur dessa ska genomföras. Jag inser att de egentligen inte tror att den här reformen är möjlig att genomföra.

Jag tror jag ska använda den här sommaren till att inte tänka på framtiden...

Er bekymrade

Usama bin Goldstein

2011-05-02T06:40:00.000-07:00

Är det nån som läst Orwells 1984 den senaste tiden?

Hallå? Någon?

Är det någon som läst Aftonbladet?

Är det någon som minns Goldstein?

Finns det några dubbelplusbra anktalare där ute?

Ett svar till Malin Siwe som jag skrev och sparte

2011-02-07T06:31:00.000-08:00

Jag kom till att skriva lite angående det här inlägget av Malin Siwe. Först tyckte jag hon hade lite rätt, men sedan såg jag den gigantiska förenklingen:

http://www.fokus.se/2011/02/lat-sta-lararpampar/

Jag uppskattar verkligen den här artikeln även om jag inte håller med om allt. Jag har arbetat drygt 25 år i skolan och måste få lämna några ödmjuka kommentarer.
I likhet med nästan alla andra debattörer är Malin Siwes syn mycket enkel och ärligt talat lite naiv. Låt mig ta det hela från början:
1. Vi lärare ska tydligen erkänna vårt ansvar. Detta är ett oerhört intressant uttalande. Ska vi, som flagellanter, ångerfyllt vandra omkring och be om ursäkt. Vi gör ett pedagogiskt sett bra jobb trots att just den pedagogiska delen av vårt arbete hela tiden beskärs.
Vi lärare vill ha förutsättningar för att få arbeta framgångsrikt. Ge oss dessa ska du få se på ansvar också.
2. Vad gäller lärarutbildningen måste vi väl ändå vara överens om att det finns ett samband mellan nivån på de elever som söker till en utbildning och den förväntade lönen efter färdig utbildning. Jag skulle aldrig rekommendera någon med räknehuvud att bli lärare när du med samma tid på universitetet kan sluta som civilingenjör. De har högre lön Malin Siwe, tro mig, även om de arbetar på kommunkontoret.
3. Individuell lönesättning förutsätter två saker A: Rektor har befogenhet att sätta en lämplig individuell lön. B: Rektor måste ges möjlighet att följa undervisningen på ett sådant sätt att han kan bedöma vilka ess han har i ärmen.
Jag har aldrig varit med om att rektor vare sig haft denna befogenhet eller denna kunskap. Det faktum att skolan inte förmår belöna duktiga pedagoger är alltså ett ledarproblem i skolan och inte något jag som lärare på något vis ställer mig emot.
4 Malin Siwe. Jag förstår inte vad du menar. Ska jag sitta och lokalradion och förmana föräldrar?. Samhället har förändrats. Detta kan vi inte ändra på från skolans sida. Visst är det önskvärt att föräldrarna tar ansvar för barnens uppfostran. Detta är också något som den absoluta majoriteten av föräldrarna gör. En minoritet av våra elever missköter sig. Så är det och så har det också alltid varit. Detta är ett av de problem vi lärare ställs inför och det också ett problem som vi också, med rätt medel, kan lösa.
Vad gäller punkterna 5 och 6 är vi rörande överens. Vi behöver ny forskning och tydlighet i vårt bemötande av eleverna.
I övrigt tackar jag för en intressant och givande artikel som fått fart på vår interna debatt och vårt utvecklingsarbete.
Anders Olsson

2011-01-20T04:07:00.000-08:00

Nu jäklar i min låda!

Nu ska det skrivas igen. Jag måste erkänna att min hjärna börjat skrumpna ihop. Det kan ha med 50-årsdagen att göra.

Nu jäklar i min låda!

2010-07-09T13:44:00.000-07:00

Jag sitter här och funderar på Sven Otto. Vad är det som hänt som är så hemskt? På något un derligt vis så vill jag inte veta. Jag vill inte ha mer smuts. Det räcker nu. Det är bra så. Jag vill vara trygg och veta att de som är folkvalda vet mer än jag - är klokare än jag. Det kanske inte är så? Snälla ... Jag behöver den tryggheten.

Vilsen vän av ordning ... med hopp om bättring.

Bekännelser 1: Jag lider av högmod.

2010-03-22T06:17:00.000-07:00

Jag lider av högmod. Ja, det är sant. Fast jag tror inte att jag egentligen lider av det - det är mera en njutning. Det yttrar sig för tillfället i att jag är med i en frågesportsturnering på nätet. Jag ligger nånstans i den 10470:e divisionen. Det viktiga är att jag leder, ligger etta, är först i den divisionen.

Jag har aldrig varit intresserad av att tävla. Min ungdoms idrottande var mest ett resignerat uppfyllande av mina föräldrars önskan att "pojken måste röra sig". Jag kommer ihåg orienterandet. Jag omgavs av svettiga, snorande, flåsande orienterare som med en diabolisk iver letade efter kontrollerna i den vackra naturen. Själv gav jag mig tid att njuta. Jag kom alltid mitt på resultatlistan. Jag var långsammare än alla som sprang fort och rätt, men kom alltid i mål före dem som sprang fort och fel.

Nu har emellertid högmodet drabbat mig. Jag tävlar - frågesport - och jag njuter av varje vinst.

2010-01-27T05:38:00.000-08:00

Nu har jag tränar Body Pump. Det var intressant. Vi var tre killar och kanske 15 tjejer. Det kändes lite konstigt när instruktören ropade: "Kom igen tjejer!" och "Stången ska ner vid bh-banden!" Vi grabbar tittade lite förvirrat på varandra och försökte föreställa oss själva iförda BH.

Träningen var jättebra i alla fall, även om min tämligen massiva kroppshydda gör övningar som framfall väldigt plågsamma - i synnerhet när jag förväntas "gnuuuuugga musklerna - 1 2 3 4". Heter det framfall förresten? Kanske är framfall något helt annat.

Det jobbigaste var nog speglarna. Vem är den där rödmosige, gråhårige mannen som kämpar sig igenom programmet? Tydligen är det jag. Är jag verkligen sådär klumpig? Det är jag uppenbarligen. Speglarna avslöjar med all önskvärd tydlighet att jag aldrig någonsin ska ställa upp i Let's Dance.

I morgon ska jag testa något nytt i alla fall. Kanske ännu ett pass "Indoor Walking" eller varför inte "Motion Bas". "Body Attack" tycker jag låter alldeles för farligt och är inte "Power Yoga" lite väl newageflummigt.

Er ödmjuke tränar vidare

Skrivklådan återvänder

2010-01-25T04:39:00.000-08:00

Nu blev det liksom helt plötsligt dags att skriva igen. Jag har fått feedback på mitt skrivande och helt plötsligt kom lusten tillbaka. Nu jäklar! Nu ska det ske!

Biggles, som tagit upp större delen av min kreativa ådra, har liksom självdött lite grann. Det kan vara så att ämnet är uttömt. Kanske behöver det bara få vila lite.

Då gällde det bara att hitta något att reta up sig på ..... hmm...

Er tankfulle

Biggles

2009-05-08T07:01:00.000-07:00

Jag har en ny passion. Jag är tvångsmässigt besatt av att på min Facebookstatus skriva saker som Biggles och hans vänner gör. Till att börja med var det under kontroll, men nu kan jag inte sluta. Jag är en writeoholic eller vad det kan heta.

Finns någon hjälp?

Lena Adelsohn Liljeroths - kulturminister

2009-03-04T05:42:00.000-08:00

Jag brukar försöka göra läxan innan jag skriver. Jag gillar att vara insatt och kunnig i det jag uttalar mig om. Det finns ett problem bara. Jag blir lätt uttråkad. Den här gången orkade jag bara inte. Lena Adelsohn Liljeroths åsikter om kultur verkar rinna mellan mina fingrar som sand.

Nu tänkte jag i alla fall skriva något om vår kära kulturministers konstsyn. Ni vet hon Lena Adelsohn Liljeroths. Hon som är ihop med den där gubben och har åkt dit på olaga innehav av tårgas. Jag tänkte skriva något konstruktivt om hennes roll i den pågående debatten om Konstfack och om gränserna för det konstnärliga uttrycket. Kanske hade jag också kunnat klämma in något om konstens roll i samhället, dess funktion som utmaning, spegel, provokation.. det där viktiga ni vet.

Jag måste dessvärre ge upp. Lena Adelsohn Liljeroths ser konsten genom backspegeln, inte genom vindrutan. Jag kollade upp:

favoritbok - Hemsöborna (1887)
favorittavla - "svensk konstnär" som hon blev glad av. Knappast nåt gjort efter 50-talet alltså
favoritkonst - Konungarnas dal. Nu kan vi börja prata backspegel eftersom det är i runda slängar 3000 - 3500 år sedan.
favoritfilm och musik - Mozart. OK 1700-talsmusik är också coolt
favorisscenupplevelse - Törnrosa .. och märk väl .. med originalkulisserna från 1890 alltså. det påpekades noggrant.

Jag vill inte på något vis kritisera hennes smak. Det där är kvalitetsgrejor som nämns. Problemet är att det är föråldrat. Det är konst som hörde till en annan värld än vår, även om den bibehåller sitt värde för sin skönhet och grace. Mozart var en revoltionär på sin tid. Hans verk censurerades av den tidens makthavare. Strindberg väckte i den tidens kulturkonservativa kretsar en anstöt som får kritiken mot Konstfacks elevarbeten att framstå som små stormar i vattenglas.

Det är inte undra på att kulturdebatten helt plötsligt inriktas på företagssponsring (vilket företag vill förknippas med provokativ nyskapande konst?) och jakt på klottrare/graffitikonstnärer och institutionella frågor.

Med risk att verka elitistisk måste jag bara få fråga mig. Vore det inte underbart med en kulturminister som hade nån slags nyfikenhet och öppenhet också i det personliga förhållningssättet till kultur - någon som kunde lägga ett personligt engagemang till de vanliga flosklerna om kulturen och som också modigt kunde stå för den konst som är nyskapande, djärv och utmanande.

Er avtrubbade

Funderar på katter och sånt.

2009-03-02T04:35:00.000-08:00

Jag har ju katt. Ska man vara riktigt exakt så är det en katt som äger min familj. Han kräver ordning och reda omkring sig. Det ska vara friskt vatten, god mat och ren kattsand. Varje natt får jag göra tjänst som värmedyna när katten blir lite frusen framåt småtimmarna. Hade katter valspråk skulle hans vara "Vän av ordning". Nu ska jag väl erkänna att jag inte är helt säker på att inte katter har små hemliga valspråk som de skickligt döljer för sina människor.

Han får mat också det lilla livet. Det finns mat för katter i alla livssituationer. Min katt får mat för "aktiva unga katter". Maten är baserad på förstklassiga råvaror och helt fri från konstgjorda tillsatser. Jag har jämfört med innehållsförteckningarna till maten jag och mina barn äter. Det är skrämmande. Jag står alltså och använder tid till att välja rätt kost åt katten utifrån hans livssituation. Jag får hjälp av kunnig personal i valet och jag är oerhört konsekvent med att han inte ska äta något olämpligt. Mina barn petar jag däremot i konstiga kemikalier och tillsatser i parti och minut.

Jag är inte ensam i alla fall. Specialaffären där jag handlar maten (jag skulle ju aldrig ge honom någon mindre nyttig kattmat från en vanlig affär) är fylld av överviktiga barn och vuxna. Det verkar ha gått ner en och annan Billyspizza där också. Djuren är däremot i toppform.Coca cola ... vem skulle ge sin katt nåt sånt?

Givetvis har katten extra miljövänlig kattströ också. Eländet är gjort på returpapper och möjligt att kompostera. Själv tar jag bilen 500 meter till affären och slarvar åtskilligt med återvinningen.

Nu kommer han in. Katten alltså. Äckligt vältränad, välnärd och miljömässigt korrekt stryker han sig mot mina ben, hoppar med ett "purr" upp framför dataskärmen, ger mig en lycklig blick och rullar ihop sig till en liten Überkatzeboll" framför mig. Där ligger han, den lille autarken, och njuter. Jag ska stänga av datorn försiktigt och smyga iväg och så att jag inte stör hans höghet i den välbehövliga vilan.

Er smygande

Man slåss mot tristessen

2009-02-24T04:34:00.000-08:00

Usch, vilken tråkig dag jag har!

Jag har hamnat i ett sånt där läge där jag egentligen har massor att göra, men inte kan komma på hur jag ska börja. Det är enerverande. Jag förvandlas till en gnällmaskin. Allting är tråkigt och meningslöst. Jag har ingen lust att göra något. Å andra sidan blir jag oerhört uttråkad av sysslolösheten. Det blir liksom fel hur jag än gör.... eller inte gör ..

Nåja! Jag har tak över huvudet, en regelbunden inkomst och jag omges av underbara människor. Egentligen har jag väl ingenting att gnälla på .. egentligen.... egentligen .. Också detta faktum gör mig gnällig och irriterad.

Jag har i alla fall hittat några intressanta bloggare som skriver från ett intressantare perspektiv än mitt. http://hemlos.situationsthlm.se/ . Det är väl värt att läsa.

Er barnsligt tjurige

Jag blir så glad

2009-02-11T12:18:00.000-08:00

Det finns människor som gör sitt bästa för andra. Detta är en sån där insikt som man tappar bort ibland och som man sedan springer på sådär oförhappandes. Ni vet, ungefär som när man hittar den där andra kobrastrumpan som varit borta i flera månader.

Idag har jag njutit av att lyssna på Therese Eriksson från en organisation som heter Maskrosbarn. Den är till för barn till missbrukande eller psykiskt sjuka föräldrar. Tjejen är bara 22 år gammal men har fullständig kontroll över föreläsningen. Både elever och lärare sitter som trollbundna och lyssnar på hennes historia.

Det hon förmedlar är hopp. Det är en bristvara i vårt samhälle. Vi har skapat ett hopplöshetens paradigm för våra trasigaste ungdomar. Om du inte sköter dina studier och går den etablerade vägen har du ingen framtid. Det är budskapet som trumfas igenom. Allt annat är flum! Det är svårt att gå den etablerade vägen när du hela tiden oroar dig för att du ska komma hem och upptäcka att din mamma supit ihjäl sig.

Det liksom lyser om Therese. Hon står där och strålar ut: "Se på mig! Jag kunde! Ni kan också!"

Er hoppfulle

PS .. hemsidan ... för er och de trasiga ungdomarna: www.maskrosbarn.org

Lux Interior är död!

2009-02-05T06:32:00.000-08:00

Ånej!

Nu har en annan av mina hjältar gått bort. Lux Interior, sångaren i the Cramps, är död. Jag hann aldrig se dem live och nu känns det som jag skulle vilja slå en stekpanna i huvudet på mig själv för att jag missade dem. Nånstans trodde jag väl att de alltid skulle finnas kvar - till sedan - till nästa gång.

Jag kommer ihåg när jag upptäckte dem. Det var som att öppna en dörr in i en värld skapad ur min barndoms skräckserietidningar, Chock hette väl den bästa, Rockabilly och sex. Jag gillade det! Jag har älskat Cramps sedan dess och så fort jag känt ett behov av whiskey och good clean fun har the Cramps snurrat runt på skivtallriken. Dessutom har de alltid varit den bästa medicinen för att få upp humöret efter tråkiga möten på jobbet. I mobilen ligger "Like a Bad Girl Should, Bikini Girls With Machine guns, the Alligator Stomp redo att blåsa bort tristessen och apatin.

Nu tänker jag ta en lång promenad hem med the Cramps i lurarna. Vem vet? Kanske kommer jag att ta några små danssteg på vägen som en stillsam hyllning till Lux Interior.

Er tämligen sorgsne

Friskolor med kuliga namn

2009-02-04T08:25:00.000-08:00

Jag har haft nöjet att läsa lite papper från några nystartade friskolor. Det är verkligen storslagna namn de har. Det här är min favorit: KUNSKAPSAKADEMIN. Smaka på namnet! Låt det rulla runt mot gommen som ett årgångsvin. Vi har Svenska akademin, Platons akademi och varför inte Åbo akademi - bildningens högborgar av rang.

Sedan har vi alltså Kunskapsakademin. Det är en högstadieskola i byn Ankarsvik ute på Alnön utanför Sundsvall. Det känns som om namnet är en oerhörd overkill. Det är lite som om jag skulle kalla min gamla Renault för Rolls Royce de lux super turbo, eller nåt.

De ska tydligen jobba med casepedagogik också. Casen skulle visst kocken och föräldrarna ordna. Casepedagogik är ju bra, men det är ju egentligen avsett för universiteten. Jag undrar hur det kommer att fungera med 13-åriga killar med drömmar om moped.

Jag ser att jag svänger mig med svängelska där. Det får mig osökt att tänka på en annan skola: Internationella Engelska Skolan Sundsvall. Ja ni har sett rätt. Den är inte bara engelsk. Den är dessutom internationell. Det står skrivet på svenska på den ena sidan av papperet och på engelska på den andra. Det är jättebra för då vet man att de faktiskt kan engelska på den där engelska skolan. Det är till och med så engelsk att de pratar om sig själva som mr och ms i löpande svensk text. Det är nästan så jag hoppas att de inte ska undervisa i svenska.

Jag vet inte varför jag blir så misstänksam mot en skola som i ett brev påpekar att de följer skollagen och har "kvalitetsinriktning". Jag skulle vilja se den skola som inte påstod sig ha det. Jag kan ju inte för mitt liv tro att en skola skulle vilja satsa på kvantitet och ha så många elevers skolpeng som möjligt för att sedan bedriva en så billig undervisning som möjligt för att maximera vinsten. .. eller?

Engelska skolan förresten? Mr Brisson, rektorn alltså, är visst i Kanada och rekryterar lärare. Ligger Kanada i England nu? Det är en jäkla skillnad på de där länderna. Dessutom påstås Västhagens gamla sinnesjukhus, där ju undervisningen ska bedrivas, präglas av engelsk arkitektur. Man häpnar! Ett gammalt svenskt dårhus från 1918 med galler för fönstren! Helt plötsligt får mr Brissons löfte brevet om att det ska praktiserar "tough love" på skolan en lite märklig innebörd.

Nä nu orkar jag liksom inte med friskolorna längre.

Er ödmjuke

Passa er för Svenskt Näringsliv

2009-01-28T13:27:00.000-08:00

Jag har varit och fått information från Svenskt näringsliv. Det är bekvämt, lättsmält och prydligt förpackat. Men man får passa sig väldigt noga. Kom ihåg källkritiken! Servera inte deras sanningar till barn och ungdomar utan eftertanke.

http://www.arbetaren.se/articles/inrikes20090127-7

Ron Asheton In Memoriam

2009-01-07T08:43:00.000-08:00

I dag läste jag att Ron Asheton dött. Det är märkligt, men jag kände mig som jag förlorat en vän. Jag har aldrig träffat honom eller sett honom spela. Han har funnits där hela tiden för mig ändå.

Jag kommer ihåg när jag hämtade ut de två LP-skivorna jag beställt från England. Jag gick hem och lyssnade. Det var The Stooges och Funhouse. Jag tillbringade de närmaste dygnen vid stereon. Det var Funhouse som berörde mig mest. Det var något i det där djuriska, maniska gitarrspelet som jag omedelbart identifierade mig med. Det var den lite misslyckade förortsgrabbens revanch - han som varken var snygg eller begåvad. Äntligen hittade jag något som gav uttryck för hur jag egentligen kände - all ilska som jag skickligt dolde för omvärlden,

Jag har spelat själv sedan dess. Jag kom igång kanske ett halvår efter att jag fått skivorna. Hela tiden har jag velat nå den där känslan Ron Asheton förmedlade i "Down on the Street" eller "Dirt" - ett tuggande, aggressivt frammorrat "kom och ta mig då era jävlar". Det har hänt att jag lyckats. Det har varit höjdpunkter i mitt liv.

Ibland har livet varit förjävligt. Då har Ron Ashetons gitarr alltid funnits där för mig. När jag känt mig riktigt liten och trampad på har jag alltid kunnat frammana den där trotsiga ilskan som ändå fått mig att kämpa vidare en dag till. Det finns en oerhörd kraft i den känslan - en tjurighet som gör att jag orkar allt.

Nu är han borta. Jag önskar att jag fått tillfälle att tacka honom för allt hans musik gjort för mig. Troligtvis hade det blivit en pinsam historia där han försökt undkomma den där gråtmilt tacksamme idioten, men ändå.

Nu är det enda jag kan göra att spela "LA Blues" högt som fan för grannarna och gå ut och yla ett "Tack Ron" till stjärnorna.

Jag kommer aldrig att glömma.

Äntligen lite hopp i vintermörkret

2009-01-06T02:49:00.000-08:00

"I dagens DN kan man läsa".... Var det inte så han började Tage Danielsson när de körde Lindemansketcherna. Jag saknat hans humor. Den var liksom vänlig och hade ryggrad. Jag har svårt för elakhumorn.

Apropå DN så hittade jag en underbar artikel idag när jag läste DN på nätet i stället för att strippa julgranen:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3561&a=869514

Läs och njut!

Er morgonglade

Benito Mussolini accademia dell'pasta.

2009-01-04T09:18:00.000-08:00

Jag gillar verkligen friskolorna. De har så roliga namn allihopa. En annan sak som roar mig är att man knappat skulle köpa en bil eller ett hus på samma premisser som man väljer skola åt sina barn.

Det verkar som det räcker med ett coolt namn på utrikiska och nåt dillande om kunskap och disciplin utan nån som helst pedagogisk grund för att vi glatt ska skicka våra barn till det ena gänget klåpare värre än det andra. Vad kan man annat vänta egentligen? Vi lever ju i nannyakuternas gyllene era.

Jag har emellertid kommit på hur jag själv ska tjäna pengar på denna bubbla in den spricker. (Tro mig - den kommer att spricka med massor av barn halvvägs på väg mot någon form av utbildning) Vad är det som är inne just nu? Jo, disciplin och italiensk mat. Namnet faller helt plötsligt så lätt på tungan: Benito Mussolini accademia dell'pasta.

Om jag skyndar mig kan jag få in en ansökan till skolverket. Jag ska höra om Paulo Roberto är ledig för jobbet som rektor. Han har rätt kvalifikationer och måste väl i ärlighetens namn ha slut på släktingar i Italien som lagar mat åt honom nu.

Nog bloggat! Skolverket .. här kommer jag

Er ödmjuke tjänare modebloggar

2009-01-03T06:49:00.000-08:00

- Nej! Det här går inte längre! Det kan bara inte fortsätta så här! Jag kvider när jag inser hur få läsare mina dystra betraktelser har.

Sanningen uppenbarar sig plötsligt för mig som i ett skimmer. Jag måste bli mer bloggvänlig. Jag måste skriva om de stora frågorna. Det är alltså mode, sex, kändisar och Stureplan i en härligt läsvänlig blandning det ska skrivas om från och med nu.

Nu ska vi se. Stureplan ligger i Stockholm ... aha, det börjar bra .. och där finns det fulla människor på kvällarna .. strålande .. jag fortsätter. .. en del av dem har sex .. kanon .. nu är jag på G .. fast det brukar bli ganska dåligt eftersom de är för berusade och påtända ... eh ... uppger en säker källa för undertecknad. Det intressanta är att universums centrum ligger där. Få känner till att själva urpunkten där Big Bang startade låg vid Stureplan. Fast det är förståss länge sen nu.

Seså! Det där var väl inte så svårt. Jag såg förresten han Martin från nåt sexprogram på TV i Sundsvall före jul. Han hade bråttom och en jäkligt ful mössa. Det var kändis, sex och mode i ett enda svep det där .. aktare Blondinbella .. Här kommer jag.

Nu tänkte jag skriva om mode. När mina kläder går sönder går jag till Dressman och köper nya. Jag rusar in och köper så fort jag kan något i en lämplig grå nyans. Jag brukar föredra gubbgrått och gammelmansljussvart. Jag brukar bli svettig och stirrig och jag hatar att vara i provrum. Jag hade faktiskt en body double på jobbet förut som jag tänkte skicka iväg och prova kläder åt mig. Nu har den svikaren gått ner 10 kg. Den jäveln! En del tänker bara på sig själva.

Det äckligaste jag vet är kläder med fåniga djur på. En vuxen man går inte omkring med en krokodil på tröjan. Sen ska det ju stå saker på kläderna också. Det är urlöjligt såvida det inte är en reklamtröja för t ex Scania Vabis. Då är det snyggt. En sliten turnétröja för ett hårdrocksband är också snyggt. Det är dock inte OK när små popsnören har Ramoneströjor för att det är hippt. Detta är en styggelse!

Hmm! Jag känner att jag hittat min nisch här. Jag återkommer med mer!

Gör bokslut över det gångna året

2008-12-30T07:32:00.000-08:00

Tja! Världen blev väl inte nån bättre plats i år heller. Tvärtom känner jag mig mer desillusionerad än någonsin. Det är synd, för det är verkligen ingen känsla som klär mig. Jag passar bäst i min vanliga utstyrsel: glad och fylld av hopp.

Vadan detta då? frågar sig säkert någon av alla mina läsare.

Vi kan börja med demokratibegreppet. Det är något sjukt när politiska ledare ska känna sig tvingade att mörda oskyldiga människor för att det snart är val. Är vi människor verkligen så primitiva att vår blodtörst och vilja till hämnd hindrar oss att tänka förnuftigt när det gäller något så viktigt som ett demokratiskt val. Det är givetvis Israel jag tänker på. Demokratins fäder var väl medvetna om problemet och inrättade listiga system med tvåkammarriksdagar för att förhindra att just massans tillfälliga passion skulle få alltför katastrofala följder.

Det som förvånar mig är att det skulle behövas i vårt årtusende där vi befinner oss på en bildningsgrad som vi aldrig tidigare uppnått. Vi borde vara så civiliserade och förnuftiga att vi klarade av att även i krislägen tänka på ett sätt som löser problem i stället för att skapa nya.

När jag tänker på det kommer jag plötsligt på att jag råkade zappa förbi en sportkanal häromsistens. Två män i en bur slogs. Den ena sparkade den andre i huvudet, fick honom att falla omkull och kastade sig över honom och slog honom med all kraft i huvudet medan den fallne låg och inte kunde skydda sig. Kommentatorerna och publiken skrek av förtjusning. Det här var tydligen något fint och uppskattat. Jag höll på att kräkas - kanske inte så mycket åt våldet som åt massans förtjusning - dessa människor som avsagt sig sin mänsklighet och i stället förvandlats till blodtörstig mobb. Innan jag han byta kanal såg jag att mannen låg kvar på golvet och krampade. Det var oerhört obehagligt. Publiken vrålade! Lyckan var fullkomlig!

Det kanske är det här som hänt i Mellanöstern - människor har förvandlats till en mobb som glatt hejar på när någon skadas eller dör och som njuter av den råa konfrontationen. Centrum för våld ligger oerhört nära belöningssystemen för sex i våra hjärnor. Det är lätt att det kopplar fel i de här uråldriga primitiva områdena - förnuftet försvinner och reptilhjärnan tar över. Det är hemskt när länder styrs av de allra primitivaste delarna av våra intellekt. Vi borde vara värda bättre.

Nu tänker jag ägna resten av det här året till att hitta tillbaka till mig själv. Jag ska leta rätt på den där hoppfulle mannen som är fylld av glädje och kärlek. Han som betraktar varje dag som en gåva och som ser de dolda möjligheterna i varje problem.

Tills jag hittar honom ...

Gott Nytt År .. trots allt ;)

Påven och bögarna - och påvens julklapp

2008-12-23T11:13:00.000-08:00

OK!

Det här är öppet mål. Påven har uttalat sig om att bögarna är ett större hot än skövlingen av regnskogen. Det enda jag kan säga att den Jesus jag läst om i evangelierna skulle blivit skitsur. Det är nästan ännu värre så här runt jul då liksom Jesus och Tomten är väldigt i faggorna. Vore jag Tomten skulle Påven inte få några julklappar. Vore jag Jesus skulle jag tvätta Påvens mun med tvål och vatten.

Jag har i alla fall hittat en julklapp till Påven. Det är den här länken; http://se.youtube.com/watch?v=57PWqFowq-4

I övrigt tillönskar jag människorna en God Jul och ett Gott Nytt År. Detta gäller i synnerhet alla homo- och transsexuella eftersom de fått skit av Påven.

Curt Malmborg avgår

2008-12-18T04:43:00.000-08:00

Så försvann Curt Malmborg!
Curt Malmborg har hoppat av som chef för Försäkringskassan. Han var en av den nya tidens män i Sverige. Han var en av dem som skapade ett "problem" med hjälp av friserade siffror och människors fördomar och som sedan löste detta "problem" genom att peka med hela handen. Det fusk han ville komma åt var en bråkdel av det han påstod att det skulle vara.
Nu har han gått. Det är skönt. Det angiverisamhälle han ville skapa hör inte hemma i en modern västerländsk demokrati. Det var något som fanns i Östtyskland. Det var STASI-mentalitet
Den debatt han förde var otäck. Den skapade en slags krypande misstänksamhet mot grannar, bekanta och vänner. Ni vet – "ingen rök utan eld". Och angivarna fanns där. Det var sällan någon fällande dom kunde komma ur det anonyma angiveriet, men människor fick utlopp för sitt behov av att sätta dit folk. Det finns tyvärr människor som frodas i en sån miljö. STASI hade heller aldrig någon brist på angivare.
De 150 miljoner kronorna och 300 anställda fuskjägarna kunde i stället ha använts till att förbättra servicen hos Försäkringskassan. De skattepengar jag betalar dit vill jag ha service för, inte angivare.
Nu är en av bluffmakarna borta! Vilka är kvar?

Undertecknad blir mjäkig av kärlek

2008-12-15T04:13:00.000-08:00

"900 Million People Daily (All Making Love)"
Det är en fantastisk låt det där. Jag har den på ett gammalt kassettband. Ljudkvalitén är urusel, men sången går fram rätt bra ändå. The Seeds med Sky Saxon på sång. Han sjöng på nåt märkligt vis genom struphuvudet och vidare genom näsan.
Jag gillar budskapet i det här. Det är naivt – oerhört naivt. De gjorde kanske ingen större skillnad i världshistorien, men de tappade inte tron kärlekens kraft, de där blomsterbarnen. Mitt under vietnamkrigets barbari försökte de påminna oss om att antalet positiva handlingar i världen är oändligt mycket större än de negativa. Det är bara det att positiva handlingar inte har något nyhetsvärde.
900 miljoner människor älskar varje dag. Det är en oerhört stor siffra. Oändligt många fler människor kysser varandra än slår varandra på käften. Varje kväll berättar miljoner föräldrar sagor för sina barn. Orden "jag älskar dig" uttalas säkert tusenfalt oftare än orden "jag hatar dig". Det är den där obändiga, lågmälda kraften i kärleken som håller oss vid liv. Den ligger bakom allt om man tänker efter riktigt, riktigt noga.
Jag är lite blöt och mjäkig idag - lite glad och snäll. Det är kanske olikt mig. Jag ska leta rätt på nåt Björklundklipp på UR och reta upp mig på så att jag blir mig själv igen.
Till dess …
Love an Peace - Brothers and Sisters

Kompositörernas rättigheter

2008-12-11T04:59:00.000-08:00

Inte ens när man ligger hemma och är sjuk slipper man världens ondska. Tydligen använder amerikanarna populärmusik för att tortera människor. Artisterna protesterar. Det tycker jag är väldigt bra.

Då slår mig en tanke. Får artisterna och tonsättarna ersättning för att deras musik används i detta syfte? Rent juridiskt är väl ett koncentrationsläger en sån där institution där man inte ska spela musik utan att tonsättarna ska ha ersättning? Det finns ju tydligen spellistor så då har nog någon gjort sig besväret att betala in STIM-pengar och SAMI-pengar och sånt (vad det nu kan heta i USA).

Vidare slår det mig att ersättningstariffen är olika för olika medier. Använt som tortyr borde alltså ersättningsnivån vara högre eftersom brukarens/torterarens, vinst av att använda musiken är högre.... eller???

Jag känner hur mitt illamående börjar återkomma. Vissa frågor vill jag nog inte veta svaret på.

Förresten .. tack till Mange Myten för att han gjorde mig uppmärksam på poptortyren

Allas vår favorittrollkarl ska trolla igen

2008-12-04T06:34:00.000-08:00

Åh så fantastiskt!

De orden har följt mig sedan jag hörde Brodde uttala dem på nån Brända barnlåt. Så fort jag hör något som har den där speciella blandningen av pretentiöst och korkat brukar jag väsa fram: "Åh så fantastiskt"

Nu ska skolministerna trolla upp lärarnas status igen. Vad menar han? Att vi ska bli betraktade som lite förmer av andra människor eller? Han kan väl inte mena respekten för lärarna.? Då borde han börja med att visa mer av den varan själv.

Hur som helst ska tricket den här gången vara att förändra lärarutbildningarna på något vis. Som vanligt är målet inriktat på det mätbara: läsa, skriva och räkna. Man kan inte nog betona hur viktigt det är att klarar av dessa grunder. Men ändå - det är en farlig tanke han är inne på. Ett totalt betonande av det mätbara i skolan skapar inte de människor vi behöver för de utmaningar framtiden kommer att ställa på oss.

Tillbaka till lärarnas status. Det spelar ingen roll hur Jan Björklund trixar med kosmetikan för yrket, vilka licenser och lämplighetstester han inför. Ett yrkes status står och faller med lönen. Allt annat är flum!

När lärarlönerna blir jämförbara med våra närmast konkurrerande nationer kommer också kvalitén på lärarstudenterna att stiga. Att som framtidsutsikt ha fem års studier och sedan gå ut med 10 000 mindre i månaden än andra som studerat lika länge kan väl knappast locka de skarpaste och mest motiverade hjärnorna. Det förvånar mig att bara 35% hoppar av med de framtidsutsikterna.

Den som vill titta i trollerilådan kan väl titta här

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2143873.svd

Än en gång:

Åh, så fantastiskt!

En liten skrift där bloggaren är ironisk - väldigt ironisk

2008-12-02T09:45:00.000-08:00

Äntligen!

Jag måste bara skriva det igen:

Äntligen!

En karlakarl sätter ner foten - pekar med hela handen - visar var skåpet ska stå!

Det är givetvis Jan Björklund jag pratar om. Jag brukar sitta och spana efter honom ibland på de där skolprogrammen. Kanske, kanske får jag se honom. Mitt hjärta bultar lite av förväntan. Han ska tydligen vara med på Skolfront. Ah, där är han.

Plötsligt ser jag det! Oerhörda fräckhet! Han blir motsagd! Vem kan vara så impertinent? Nån gammal mattelärare har fräckheten att påstå att han är bättre på pedagogik än föräldrarna och att han vill ha kontroll på nån slags "pedagogisk process". Vidare påstår han att föräldrar har viktigare saker att göra med sina barn än att läsa läxor med dem. Säger han nåt om att prata MED sina barn? Vet han inte? Barn pratar man TILL inte MED. Det är det löjligaste jag hört sen nån påstod att barn behövde bedövning vid operationer.

"FLUM!" skriker jag flerfaldiga gånger. I mitt exalterade tillstånd kastar jag mig över telefonen för att ringa klagomuren. Detta måste bara upphöra!

"Har man den inställningen ska man inte skaffa barn", utbrister vår skolminister med fast röst. Åh, den store ledaren har talat. Visdomen rinner från hans tunga som honung.

Nu ångrar allt den gamle uven att han skaffade barn. Där blev han rejält tilltufsad. Det finns inget så fantastiskt som när den Store Ledaren sätter folk på plats. Mattelärare eller inte, han borde ha tänkt över sin inställning innan han skaffade barn för en sisådär 50 är sedan. Säkerligen sitter dessa hans barn nu och tigger vid ingången till nån Konsumaffär. Jag skrattar det där speciella skrattet man gör vid såna tillfällen. Jag njuter!

Jag tycker Jan Björklund kan gå längre än så. Låt oss alltså hindra följande grupper att skaffa barn:

Idrottsföräldrar - de har mycket tveksamma prioriteringar. Hälsa före läxor på fritiden. Aldrig
Föräldrar som genomgått tvåårig yrkesutbildning - de saknar kvalifikationer som läxhjälpare
Dessa invandrare - kan inte de slöhögarna lära sig god svenska på mindre än två år ska de inte heller ha barn.
Föräldrar med för låg intelligens - speciella institut kunde upprättas för det ... rashygieniska ..mmmm jobbar på det.
Ensamstående föräldrar - att vara ensamstående är dessutom ett tecken på dålig moral och svag karaktär.
Föräldrar med ambition att vara goda förebilder - de ska läsa läxor - inte prata med ungarna och hålla på med flummiga diskussioner.

Jag är övertygad om att listan kunde göras oerhört mycket längre. Kanske borde vi tillsammans hjälpa Den Gode Ledaren att lista upp de föräldrar som "borde tänka efter", de föräldrar som inte förstår att ett samhälles själva fundament inte vilar på hur barnen uppfostras och vilka värderingar de får, utan på hur de klarar av sina hemläxor.

Det är aldrig för sent att lära sig

2008-11-28T02:43:00.000-08:00

Jag hörde att Björklund varit på TV och pratat om läxor. Det förvånar mig att inte fler genomskådar mannen med de enkla lösningarna. Det är klart. Det känns ju bra att ha enkla lösningar. Det ska vara ordning och reda. Man ska inte behöva tänka efter. Det tycker man är jobbigt. Jag undrar om det är jobbigt för Björklund att tänka en ny tanke? Han har inte sagt något nytt på 10 år. Leds han inte ihjäl? Jag skulle göra det.

Jag tycker däremot om att tänka efter. Det ger mig en slags njutning att inte begripa, men ändå komma lite närmare någon form av förståelse för hur en annan människa tänker eller fungerar. Speciellt intressant tycker jag det är när någon tänker annorlunda en jag.

Två kvällar i rad har jag tvingats tänka om. Först var det Pelle Sandstrak som berättade med sitt liv med Tourettes syndrom. Nästa kväll var det Lotta Abrahamsson som berättade om hur det är att ha ADHD och Asperger. Det här var två fantastiska kvällar. Jag sitter och skriver med en märklig känsla av att delar av min hjärna är bedövad. Jag antar att det beror på att det beror på att det håller på att det dras nya ledningar i min hjärna. Allt detta beroende på att jag lyssnat på människor som tänker ANNORLUNDA.

Inte nog med att de tänker annorlunda. Det är människor med en oerhörd kraft som träffar mig rakt i hjärtat. De får mig att skratta, tänka efter och till och med bli lite sorgsen.

Nu har jag börjat förstå saker jag inte förstått förut. Av detta följer att jag måste ändra vissa saker jag har gjort förut. Jag ska utvecklas. Det är en underbar tanke. Jag ska utvecklas som en följd av mötet med människor som tänker annorlunda. Wow! Jag vet inte riktigt var jag kommer att landa, men jag gör ett litet hopp igen. Hur var det hon sa Lotta? ”Det är aldrig försent att lära”. Jag tror hon sa det flera gånger också.

Lotta Abrahamsson har en trevlig blogg: http://lotta-abrahamsson.blogspot.com/ . Där kan man få insikter om hur just hon har det.

Nä! Nu blir jag riktigt förbannad på rektorerna!

2008-11-23T01:05:00.000-08:00

Jag läste i Aftonbladet häromdan att 53% av lärarna på kommunala skolor och 70% av lärarna på friskolorna inte vågar kritisera sina arbetsgivare i media. Att det är illa ställt på friskolorna lämnar jag därhän. Jag förväntar mig inte bättre i vinstdrivande företag.

Att däremot mer än hälften av lärarna på de kommunala skolorna inte vågar göra sin plikt som demokratiska medborgare och påtala fel och brister i skolväsendet är chockerande. Skolan ska vara ett av de fundament vår demokrati vilar på. Skolan har en viktig roll i att lära våra ungdomar betydelsen av civilkurage och öppen demokratisk debatt. I detta är det oerhört viktigt att lärarna föregår som goda exempel. Ungdomar gör som vi gör och inte som vi säger.

Ansvaret vilar ännu tyngre på skolledarna. Vad har de skapat för klimat på skolorna när det är på det här viset? Kan det vara rädsla för att framstå som sämre än de munkavleförsedda friskolorna som är problemet? Det krävs en tydlighet från skolledningarna om att debattklimatet är öppet och att du som kritisk anställd också betraktas som en tillgång för skolan och för de demokratiska och fostrande mål skolan har.

Jag tror de kommunala skolornas ledningar måste ta krafttag när det gäller det här, annars kommer vi att fostra fram en generation av rädda och likgiltiga vuxna. Det kan väl knappast vara det som är skolans syfte?

så mycket man hinner reta upp sig på - så lite tid

2008-11-22T03:54:00.000-08:00

Man får skylla sig själv! Att det ska vara så svårt att begripa. Jag fattar ett korkat beslut och jag får ta konsekvenserna. Jag har ingen att skylla på. Visst vore det underbart om det vore så, men tyvärr…

Det här gäller ju allting i livet från att man tillåter sina barn att spela X-box en hel morgon så att de blir så deprimerade att de ligger och gråter i soffan till att man låter bli att rösta i kyrkovalet och ger sverigedemokraterna en politisk plattform att bygga på. (Nej! Jag stavade medvetet med liten bokstav – det gör man med sjukdomar: klamydia, vinterkräksjuka, sverigedemokrat).

Å andra sidan måste ju barnen lära sig att ta ansvar. Tre timmar X-box = ledset barn. Detta kanske också kunde gälla sverigedemokraternas väljare? Ingen invandring = sätta ut alla pensionärer i skogen eftersom ingen kommer att finnas för att ta hand om dem. Det är bara synd att vi alla straffas när de andra politiska partierna dras med i dansen eftersom de är så rädda att förlora väljare. Väljare är väl viktigare än moral och idéer antar jag. Nåja, vi har väl valt att låta det bli så också.

Jag har förresten hört ryktas att den svenska flottan ska sättas in mot det nya fantasieggande hotet mot vår säkerhet – pirater. Tydligen har terrorismen blivit uttjatad. Inga muslimer har hittills haft vänligheten att spränga kungliga slottet. Å andra sidan är väl de här piraterna också muslimer? Det är väl tur att vi kan sätta in vår flotta så att vi slipper satsa på fredlig ekonomisk och politisk utveckling i området. Jag kommer nog tillbaka till det här när vi tillfångatagit vår första pirat. Vad ska vi göra med honom? Hänga honom i rånocken?

Tänk så underbart det vore att få segla under den svenska örlogsfanan som den värste Hornblower. Brassa reglarna! Hissa den kvartsmärsen! Skalka kanonerna – pirat i sikte! Jag önskar att jag valt en bana inom flottan. Jag hade säkert varit viceamiral vid det här laget. Där ser man! Ännu ett dåligt val i mitt liv jag nu får ta konsekvenserna för. Å andra sidan så får ju han Tolgfors ta åt sig äran av att den svenska örnen svävar över Indiska Oceanen. Lyllo han! Han får nog följa med också. Säkert får han en sån där snygg amiralsmössa också. Orättvist!

Tänk om det kunde vara någon annans fel någon gång. Tja! Ibland är det ju det. Jag hade inget att göra med att han Strage fick Stora journalistpriset i alla fall. Till detta är jag helt oskyldig! Jag är så fantastiskt glad och stolt över detta faktum att jag vaknar med ett leende varje morgon. Hade jag varit skyldig till det hade jag nog varit tvungen att be nån säljägare klubba ihjäl mig som en kut.

Nu ska jag i alla fall välja att äta något! Jag väljer att kalla det lunch!

The Citizens for Guns and Religion

2008-10-17T00:06:00.000-07:00

Jag råkade se John Mc Cain igår på TV:n. Det är nog den amerikanskaste människa jag någonsin sett. Ett bestämt käkparti och en fast blick är något man kommer långt på i politiken, inte bara i USA. Han är oerhört skicklig på att, oberoende av frågeställning, hamra in ett enkelt och tydligt budskap - en Jan Björklund på steroider, fast oerhört mycket skickligare och bättre påläst. John McCain förmår hålla ett stort antal frågor i huvudet på ett sätt som jag inte tror att våra svenska politiker klarar av.

Det som mest fångade min uppmärksamhet var en skylt som någon höll upp bakom honom. Det stod "Citizens for Guns and Religion support John McCain". Jag är ju, som bekant, ett djur med mycket liten hjärna, så jag kopplade inte direkt. I stället tänkte jag att jag någon gång skulle bilda ett rockband som skulle heta "The Citizens for Guns and Religion". Jag ägnade mig åt vällustiga fantasier om att spela nån slags politisk avantgardehårdrock när det plötsligt slog mig: Det här är på riktigt! Det är en lobbygrupp som om McCain vinner kommer att få ett ännu större inflytande i USA!

Det är en märklig amerikansk mix det där - Jesus och automatvapen. Den är också väldigt avslöjande. Har du Jesus ständigt på din sida och tillräckligt mycket eldkraft så blir, med tiden, allting tillåtet. Den finns hos individerna och den finns också som en del i den amerikanska nationens självbild. Det är bilden av den ensamme sheriffen som med sin bibel och sin revolver skapar lag och ordning i kaos. Blicken är riktad mot ett fjärran mål långt bortom horisonten.

Han har den där blicken McCain: trosviss, självsäker och kraftfull. Det är en man med Gud på sin sida och ett skjutjärn på höften. I likhet med påven blir han ju också ofelbar. Gud talar ju direkt till USA:s presidenter nuförtiden. Det här är ju män och kvinnor som betraktar sig som verktyg för Guds plan för mänskligheten.

Gud bevare oss för John McCain.

Peter Althin och barndomstolar

2008-10-02T09:49:00.000-07:00

Nyaste nytt från den borgerliga regeringen! Ännu en politiker vill göra karriär på att blanda idiotförslag till lösningar på problem som mest existerar i folks vanföreställningar.

Den här gången är det Peter Althin, advokat och tillika ordförande i republikanska föreningen, som vill införa barndomstolar. Ett av skälen, förutom att svenska barn tycks vara förvildade små kriminella allihopa, ska visst vara att de som jobbar på socialtjänsten är inkompetenta. Detta verkar han grunda på att han har fall där sådana är inblandade i sin advokatbyrå. I alla fall fick jag den uppfattningen av hans debattartikel i Aftonbladet den 24 april.

Nåväl! Givetvis har han förebilder också. Länder där han under sina resor funnit goda exempel på barndomstolar: Sydafrika. Ja! Likheterna mellan kriminaliteten i townships och våra svenska förorter är ju slående. Brasilien! Favelas. Absolut! Jag ser inte skillnad på en favela och Jordbro. Dessutom är ju brasilianskt rättsväsende ett föredöme.Du kan t ex hyra en egen polis som mördar gatubarnen som tigger utanför din butik. De får inte göra det på arbetstid bara. Vänta? Det var fler länder: Peru! OK och Australien - ja men se på tusan en västerländsk demokrati också.

Det här är egentligen ett öppet mål. Peter Althin har så fruktansvärt fel. All forskning - ja alla som överhuvudtaget har någon form av kunskap om sånt här vänder sig mot förslaget. Den enda debattör jag hittade som var för förslaget var en liten, liten sverigedemokrat. Det är bara att göra en sökning på nätet så hör man det skräckslagna vrålet från dem som har kunskap.

Problemet är att han får folk med sig. På den lilla undersökningen i tidningen kunde jag se att 85% av alla som röstat var för barndomstolar. När vi blir äldre börjar vi uppenbarligen bli rädda för våra barn. Hur sa Nationalteatern?.... "E du rädd för ditt eget barn - lilla mamma".

Det är skrämmande att vi lever i en tid där det polititiskt lönar sig att förklara krig mot lite marginaliserade grupper i samhället. Det ska vara hårda tag mot barn, invandrare och sjuka. Det har blivit en politisk karriärväg att slå mot dem som inte kan försvara sig. Politikerna försöker skapa en en bild med ett "vi": de som sköter sig, jobbar, är svenskar och ett "dom": som är ungdomar, långtidssjuka och invandrare. Och vi, vi tycker att det är så skönt att tillhöra detta "vi"och verkligen känna att det är "doms" fel när något går snett.

Det är uppfriskande när de här bubblorna brister. Var finns de fuskare som vi, via försäkringskassan, satsade hundratals miljoner på att hitta? Ja, visst finns de, men det var bara en bråkdel av de siffror som nämnts i debatten. Var fanns grunden för skolpolitiken? Ja, inte i de dokument som Jan Björklund hänvisade till i alla fall. De fanns i våra förväntningar att få tillhöra ett "vi" som var bättre än "dagen ungdomar".

Det gör mig så ont när jag ser hur demokratin befläckas av "hitlermetoder". Det gör mig ledsen när man ser att många människor anser att barn ska ställas inför domstol. Inför domstol ställs man när man förväntas förstå konsekvenser av sitt handlande. Barn gör inte det. Det har med hjärnans utveckling att göra så det går inte att ändra på med hårda tag. Det är därför barn under 15 år inte får köra moped och ha sex heller. De förstår inte helt och fullt.

Kan inte Peter Althin förstå det?

Djurens rätt och barnamord

2008-09-28T02:16:00.000-07:00

Vår favoritorganisation Djurens rätt har gjort en alldeles egen lite reklamkampanj för att få våra barn att inte äta kött. Det är bilder på sorgsna barn som tittar sådär skuldbeläggande in i kameran under deviser som: "Pia, Emma och Erik överlevde resan. 150 000 av deras kamrater dog"

Visst är det lite äckligt? Bilderna från judeutrotningarna kommer in i mitt medvetande. Överfulla boskapsvagnar som töms på barnlik. Fast - nu var det ju kycklingar det här handlade om i det här fallet och då går man över gränsen tycker jag. Det är väl syftet också antar jag - att få barn att vämjas vid kött; att få dem att associera kött till mord på barn.

Låt oss titta på det här från ett annat perspektiv i stället. Vi kan kanske kalla det ett humanistiskt perspektiv

På den här planeten dör varje år mer än 9 miljoner barn under fem års ålder. En tredjedel av dem dör av undernäring. Andra dräpare är malaria, AIDS och dåligt vatten. 93 miljoner får aldrig börja skolan och får därför aldrig chansen att utvecklas och få möjligheten till vettiga arbeten. De flesta av dessa är flickor.

Djurens rätts kampanj kostade 250 000 kronor. Det skulle ha räckt till t ex:

1. Grundläggande skolmaterial för mer än 13 000 barn.
2. 4 500 malarianät
3. Vattenreningsutrustning som skulle räcka till 2 500 familjer.

Vill ni se reklamkampanjen så finns den på nätet i Resume. UNICEF har gåvor man kan skänka till barn.

Alfahannar

2008-09-25T08:24:00.000-07:00

Alfahannar! Jag har alltid haft svårt för det där primitiva i livet - att vi reduceras till hannar och honor som är offer för våra instinkter. Jag menar, till viss del funkar det ju så. Jag gillar det bara inte riktigt - jag vill vara en människa. Ni vet - en sån där som tänker, som använder sitt förstånd i stället för att vifta med sin babianstjärt och pinka in revir.

Det värsta med alfahannen är hans oförmåga att lyssna. De står där och pekar med hela handen och vräker ur sig den ena dumheten värre än den andra. Säger man emot kör de över en genom att upprepa idiotierna med högre röst pekande med hela handen: "Du hör ju inte vad jag säger", säger de. "Du stoppar huvudet i sanden och vägrar se problemen" , fortsätter de sedan med zelotisk nit. Färgen i ansiktet förändras till högröd, bröstet spänns ut och alfahannen är beredd att än en gång försvara sitt revir.

I alfahannens värld handlar det om att visa sin styrka och virilitet. Allting är yta och detta obestämbara som alfahannen själv så gärna kallar "karaktär" och "handlingskraft". Förnuft, sanning, ödmjukhet, omtanke - allt detta reduceras till flum och karaktärslöshet. Världen tillhör dem - alfahannarna som marcherar fram som hämtade ur Dressmanreklamen.

Det sorgligaste är kanske den lite misslyckade alfahannen som med pipig röst och stående på tå försöker få vara med och spela Spelet. Jag kommer osökt att tänka på vår skolminister.

När den där Björklund står där, kaukasiskt blåögd, och försöker värva röster på att vara hanne, retar det mig ofantligt. Ännu mer med tanke på att han lyckas. Dumskalle eller lögnare spelar ingen roll så länge man kan se bestämd och rakryggad ut. Den mannen har lyckats göra sig en karriär på att vara militärstilig och upprepa samma påståenden i 10 års tid. När han fått fått mothugg har han bröstat upp sig och startat tjäderspelet, trampat runt på arenan och trängt undan sina motståndare genom att brösta upp sig -kluck - kluck - kluck. När han till slut ställs mot väggen kommer hans rätta jag fram - en osäker liten man som lever på den myt han, med hjälp av sina rådgivare, byggt upp om sig själv.

Vad hände med liberalerna - partiet som stod för humanism och demokrati? Det fylldes av stylade alfahannar uppbackade av moraliskt tvivelaktiga fixarsorkar. Idag finns ingen plats för det som inte säljer. Hitler sa en gång: "Vill man ha de stora massornas sympati måste man berätta de dummaste och mest naiva saker för dem". Det känns som det vore Björklunds paroll.

Var finns de fula människorna i politiken? De har blivit bortträngda. Var finns de ångestfyllda, handikappade, rädda och undanträngda - de som behöver POLITIK! Ingen talar för dem längre. De pengar som delas ut till psykiatrin delas ut för att väljarna vill ha hårda tag mot MORDEN som dessa stackars människor tydligen begår jämt och ständigt. Var finns de som pratar för eleverna i våra skolor, som lyssnar på dem, respekterar dem och tar dem på allvar? Ingenstans! Björklund har definierat dem som okunniga bråkstakar och den som säger emot "Stoppar huvudet i sanden". Alfahannen talar! Kunskap och förnuft tiger!

Jag är nog själv nån slags alfahanne. Stor, stark och dispangulär med barn, hem och ett riktigt jobb. Jag är en vinnare i vår nya sköna värld. Ändå kan jag inte hjälpa att det gör så ont när jag ser hur ytlig och tunn den politiska världen är. Det räcker med blå ögon och en mycket enkelspårig hjärna för att lyckas i tillvaron.

De gamla huskurerna - och en liten tanke om skolan

2008-09-22T11:46:00.000-07:00

Sådärja! Då var det dags för den stora höstförkylningen! Det är också dags att prova alla huskurer människor brukar föreslå. Jag har genom åren genomgått massor och tänkte göra en snabb genomgång av några av dem.

1. Ha ansiktet över hett vatten med Vicks balsam i. Det här är en riktig klassiker som jag använde under flera år. Det hjälper inte ett dugg mot förkylningen, men oj vilken fin hy jag fick. Jag slutade inte förrän jag råkade äta filmjölk ur en djuptallrik jag använt att ha vatten och balsam i och glömt att diska. Där kan vi nog prata om smaksensation.

2. Ha en strumpa med varm gröt runt halsen. Det här är en av de bisarraste saker jag gjort. Strumpan fick jag slänga och dessutom höll jag på att skålla mig. Blir man friskare? Nej! Tvärtom blir man bara sjukare, fast på ett väldigt konstigt sätt. Sjuk utan självrespekt liksom. Lite lockande på nåt vis .. men ...

3. Whisky och ett varmt bad. Ojojojoj vad jag gillar den här. Det är kanske det mysigaste jag vet. Men det funkar inte när man är sjuk! Det är farligt om man har feber! Jag tror man kan dö av det! Jag provade och jag tror aldrig jag varit med om att bli så mycket sämre så fort. Nej! Glöm den!

Nuförtiden vet vi ju innerst inne att man inte blir frisk av att linda en strumpa fylld med varm gröt runt halsen. Vi har en läkarvetenskap som hjälper oss att bli friska. Vi har moderna, effektiva, mediciner. Huskurerna använder vi för att de "låter bra" eller för att de är lockande av andra skäl som t ex whiskyn i badet. Den där rivande känslan i näsan av Vicks balsam i hett vatten känns ju renande även om den egentligen bara sprider infektionen ännu mer.

Av någon anledning uppenbarar sig vår skolministers bild framför mig. Ni vet, han står i en halvprofil så att man ska se att han inte är lönnfet och har en vältränad rumpa. Dessutom ler han
sådär inställsamt och ändå bestämt, som bara folkpartister kan göra nuförtiden. Bilden skriker ut: "Folkpartiet - Alfahannarnas parti". Janne B - mannen, myten, mannekängen

Huskurer var det jag skulle skriva. Tillbaka till ordningen. Jo! Det slog mig plötsligt. Vi för en skolpolitik som är på huskursnivå. Man föreslår saker som låter bra men är direkt destruktiva eller i bästa fall verkningslösa. Man försöker bota sjukdomar som bara existerar i Björklunds fantasi.

Jag tror det är bäst jag slutar nu. Jag är förkyld! Orsaken är ett virus. Det enda jag kan göra är att vänta, vila och dricka mycket vatten. Jag har feber, men kan sänka den genom att ta en Alvedon eller öppna balkongdörren. Orsak och verkan - allt baserat på vetenskapliga fakta. När jag är riktigt frisk ska jag ge mig på Björklund. Den dagen vill jag vara stark och laddad.

Så .. nässpray .. Alvedon .. jo .. en liten whisky då kanske. Det lär väl vara bakteriedödande i alla fall

Här berättas det om hur bloggaren nästan förföll till lyteskomik.

2008-09-17T10:13:00.000-07:00

Nu gjorde jag det igen! Jag skrev ett långt inlägg om att vår utrikesminister måste lida av Tourettes syndrom. Jag har tagit bort det. Det är fult att vinna billiga poänger med lyteskomik. Förlåt alla med Tourettes syndrom! Förlåt Karl Bildt!

Det var bara det att jag sökte en förklaring till Kalles, jag brukar kalla honom det - lite familjärt, sätt att likna ryssarnas handlingar i Georgien med nazisternas under kriget. Det dog ju faktiskt 20 miljoner ryssar i kriget. Alla ryssar har en släkting som på ett eller annat sätt dog på grund av Hitler. När sedan en svensk utrikesminister kommer med den typen av uttalanden måste det vara minst sagt magstark för ryssen i gemen. Skulle vår utrikesminister välja liknande bildspråk för att beteckna Israels politik? Jag hoppas inte det. Det vore djupt olämpligt.

Jag har studerat Kalles blogg. Finns det några förklaringar där. Knappast! Det var då tanken slog mig - det var kanske Tourettes syndrom med verbala ticks, ett handikapp som tvingar honom att säga jättedumma saker - ja skriva i det här fallet. Oj, vilket jobbigt handikapp för en utrikesminsiter! Men, nej! Det är bara mot Rapport och Ryssar han är på det här viset.

Min nästa tanke var att han ville reta ryssarna. Det har han ju gjort förr. Ni minns de där ubåtarna? De var ju ryska, sa han. Nu var de ju inte det, men han sa det i alla fall.

Det är nog så det måste vara. Jag gjorde en sökning på hans blogg på Karl XII, och mycket riktigt. Kalle dussin fanns där.

Framför mig tonar plötsligt en bild upp sig. Lille Kalle är ute på gården, ridande på sin käpphäst iklädd sjömanskostym och en karolinerhatt. I handen håller han en liten värja inköpt på NK för 22:50. Han vill leka. Han tittar upp mot solen och beräknar snabbt åt vilket håll öster ligger. Han är dessutom en scout och de lär sig ju sånt.

- Framåt, gossar blå! ropar han till lekkamraterna, men dessa är mer intresserade av att bläddra i en upphittad Piff och tillsammans dela på en Lucky Strike. Ensam galopperar Kalle iväg mot öster med värjan mot skyn.

- Framåt gossar, nu tar vi den lede Moskoviten! ropar han där han försvinner ur sikte. Länge hör man honom ropa kommandon till obefintliga soldater. Kamraterna tittar osäkert på varandra. En efter en går de hem, var och en till sig.

En bekännelse i vilken bloggaren funderar över sitt genusperspektiv

2008-09-13T04:05:00.000-07:00

Jösses!

Jag upprepar: Jösses!

Jag ser helt plötsligt att jag är en fånge i könsmaktsstrukturen. Av två politiska inlägg jag skriver är båda riktade mot kvinnor. Dessutom hade jag fräckheten att använda det sexistiska uttrycket pinuppa i ett av dem. I och för sig var jag noggrann med att framhålla att personen jag skrev om inte var en pinuppa, men räcker det? Ligger inte rädslan för den starka kvinnan på lur under ytan och får mig att raljera med sexistiska metaforer? Hade jag, om det varit en man, konstruerat en ispinupp som fick gamla damer att inte tro sina ögon i stället för tvärtom?

Egentligen ber jag inte om ursäkt. Jag tycker själv att man inte behöver vara så politiskt korrekt hela tiden. De jag skrivit om är människor som jag tycker har djupt osympatiska åsikter. Det spelar ingen roll att de var kvinnor. Jag har dessutom skrivit ganska elakt om män förut, dock inte här.

Jag fick däremot kaffet i halsen när jag insåg vilket mediadrev Sarah Palin utsätts för bara för att hon är kvinna. Hennes åsikter och sätt att utnyttja sina barn för sin politiska karriär är vedervärdiga. Det förtjänar hon kritik för. Det är det faktum att hon verkar kritiseras för att hon är kvinna och gör detta som gör att det känns lite obehagligt. Hade en man fått den typen av kritik? Jag tvivlar på det. Titta bara på familjen Bush där skandalerna runt barnen var större, men inte fick samma avgörande mediala betydelse.

Dessutom ser hon rätt bra ut och, eftersom hon är kvinna, kan hennes huvud placeras på allehanda stortuttade kroppar och räknas in under rubriken politisk satir. Jag har inte sett de andra kandidaterna avbildas som könsvarelser. Också det gör att det känns lite obehagligt om man tänker efter. Hon avbildas som vampyr, pinuppa, monster eller nunna. Känns kanske bilderna igen? Borde inte en människa som är övertygad om att världen skapades på 7 dagar och som tvingar sin dotter att ingå barnäktenskap kunna få på käften på nåt intelligentare sätt?

Med hopp om bättring!

AO

PS: Obama har väl avbildats som muslim eftersom han är svart då?

2008-09-12T04:18:00.000-07:00

En bekännelse i vilken bloggaren erkänner att han är skitskraj

Det är bara att erkänna. Jag är rädd, skräckslagen och skitskraj för Sarah Palin. Jag har läst på litegrann och hon är läskig. Det som är mest skrämmande är inte att hon är en extrem högerfundamentalist som kommer att göra livet värre för homosexuella, föra krig mot muslimer av principskäl och möjligtvis starta ett tredje världskrig mot ryssarna.

Nej, det som faktiskt fyller mig med fasa är hennes förmätenhet att tro att hon är en kallad, en utvald att fullgöra Guds plan för vår värld. När hon "utvaldes" bad hon sin församlingspräst om förebilder från det Gamla testamentet. Lyckligtvis fick hon Esther som till skillnad från nästan samtliga andra gammaltestamentliga maktfigurer inte gjorde sig skyldig till folkmord som skulle fått Krigsförbrytartribunalen i Haag att blekna.

Det är hennes övertygelse om sin kallelse om också gör det så besynnerligt när hennes äldste son Track ska ut i kriget för att bättra på familjens rykte. Det för tankarna osökt tankarna till en annan gammaltestamentlig figur - Abraham.

Gud sade: "Ta din ende son, honom som du älskar, Isak, och gå till landet Moria och offra honom där som brännoffer på ett berg som jag skall visa dig."

Jag hoppas Track klarar sig. Efter vad jag förstått är han kanske inte så begåvad å huvudets vägnar. Jag hoppas han inte blir offer för sin mors maktlystnad och hennes övertygelse om att Gud verkar genom henne.

"Far", sade Isak. "Ja, min son", svarade Abraham. Isak sade: "Här är eld och ved, men var är fåret som skall offras?" -

AO

Lutherkoma

2008-09-09T10:34:00.000-07:00

Idag har jag varit duktig. Jag har inte varit förmäten eller skämtat olämpligt. Tyst, allvarligt och noggrant har jag fullgjort förelagda arbetsuppgifter och sedant noggrant dokumenterat dessa på de härför föreskrivna blanketterna.

Detta vore väl kanske inte så illa om jag inte känt en viss tillfredsställelse i detta. Någonstans i mitt inre stängdes min kreativitet och lekfullhet av. Mina glada tankar ersattes av ett slags monotont surrande - ett surrogatnirvana om man får vitsa till det. Jag har råkat ut för den här känslan förr: när jag joggat och den där gången jag höll på att somna när jag körde bil och försökte lära mig strupsång.

Jag har funderat ut ett lite putslustigt uttryck för det. Lutherkoma! Jag har sett många människor som lidit av det. De brukar sitta på bussen med grå, märkligt tillfredsställda, ansikten. Ibland kan man se dem i bilar också, när man försöker gå över vägen på nåt övergångsställe. Det är då man ska passa sig. De ser dig inte. De är fast i sitt Lutherkoma.

Idag när jag kom hem lagade jag en god middag med min yngste son som medhjälpare samtidigt som jag hjälpte den äldre med hans fysikläxa. Jag fyllde diskmaskinen och skjutsade den äldre junioren till hans träning. Jag har satt på en maskin tvätt, skriver en blogg och funderar på en lång kvällspromenad lite senare - givetvis efter att jag hängt tvätten och bäddat rent i sängarna. Jag känner mig avslappnad, tillfreds och fylld av energi.

Det här Lutherkomat skrämmer mig lite. Varför slutar det inte? Varför trivs jag lite med det? Håller också jag på att bli en sån där nöjd människa som njuter av tröttheten efter en hård dags arbete?

Inge och Sten! Var finns ni när jag behöver er

Men snälla Maria Abrahamsson????

2008-09-06T01:07:00.001-07:00

Jag råkade se paneldiskussionen mellan Göran Hägg, Stig Malm och Maria Abrahamsson i Godmorgon Sverige igår. När diskussionen hettar till så hör jag helt plötsligt Maria Abrahamsson vräka ur sig till Stig Malm att han inte ska lyssna på "gnällmassivet". Med detta avses tydligen ensamstående kvinnliga pensionärer.

Jag måste erkänna att jag drabbades av "ispinuppesyndromet". Ni vet - från Hobbex - "Gamla gubbar tror inte sina ögon". Med detta menar jag inte att Maria Abrahamsson är en pinuppa. Långt därifrån. Dessutom var det ju öron det gällde. Jag åker raskt till mitt arbete för att kontrollera med mina kamrater. De vägrar att tro mig. De vägrar att tro att en professionell politisk skribent kan säga något så cyniskt och nedlåtande. Lyckligtvis träffar jag en kollega som hört det jag hörde. Jag hade alltså rätt i det jag uppfattade.

Så tokigt det kan bli när man råkar säga vad man tänker. Jag undrar hur snacket går på SvD:s politiska redaktion? Har man kategoriserat in pensionärer i "köttberg", "gnällmassiv" och "seniormedborgare med förmögenhet och fastighet"? Det känns olustigt.

Som sagt .. Maria Abrahamsson är ingen ispinuppa.... mera bara .. is